Vad heter det olika plattornas rörelsemönster
Plattektonik
Plattektonik, egentligen platt-tektonik, (från grekiskans τεκτων, tekton, "en såsom skapar") existerar enstaka geologisk teori vilket utvecklats på grund av för att förklara fenomenet kontinentaldrift, detta önskar yttra för att jordens kontinenter ej existerar oföränderligt positionerade vid jordens yta utan rör sig inom förhållande mot varandra samt ständigt bildar nya kombinationer.
Wilson utvecklar plattektonikenEnligt plattektonikteorin består den yttersta delen från jordens inre från numeriskt värde lager, den utanpåliggande litosfären samt den inre astenosfären. Plattektoniken uppkom utifrån numeriskt värde skilda geologiska observationer: spridningszoner samt kontinentaldrift.
Idéhistoria
[redigera | redigera wikitext]Idén framkastades ursprunglig från Alfred Wegener inom Amerika plats motståndet mot kontinentaldriften kompakt.
Amerikanen Reginald Daly gav dock ut boken Our Mobile Earth var denne redovisade Wegeners teori inom enstaka positiv anda.
Genom att fördjupa sig i olika kunskapsområden såsom geofysik, geologi, geodesi, paleontologi, djurgeografi, växtgeografi och klimatforskning utvecklade Wegener senare sin teori om kontinentaldriftflera europeiska geologer insåg för att teorin förklarade både bergskedjeveckningen samt andra geologiska bekymmer, varför dem mottog den väl. Alpgeologerna ägde konstaterat stora överskjutningar liksom visade för att Alperna ägde uppkommit genom kollision mellan Afrika samt Europa. Kontinentaldriften kom även in inom läroböcker såsom inom Wilhelm RamsaysGeologins grunder, 3:e upplagan (omarbetad från Pentti Eskola ) samt inom Arthur Holmes' Principles of Physical Geology, Holmes föreslog även den riktiga förklaringen, nämligen konvektionsströmmar inom den trögflytande manteln kring jordklotets kärna.
Alexander L. ni Toit inom Sydafrika fann sålunda stora likheter mellan geologin inom Sydafrika samt Sydamerika för att dessa kontinenter tidigare måste äga hängt ihop. gav denne ut boken Our kringirrande Continents, (våra vandrande kontinenter). Även geologerna inom land samt Australien accepterade teorin. varenda ägde invändningar mot mekanismen dock teorier existerar inom regel ofullgångna då dem presenteras.
flera geologer sökte även mera bevis på grund av teorin, likt idag alltså existerar allmänt tillåten (detta hände dock ursprunglig efter för att Tuzo efternamn utvecklade Wegeners teori beneath talet).
Nyckelprinciper
[redigera | redigera wikitext]Uppdelningen inom litosfär samt astenosfär baseras vid deras skillnader inom mekaniska attribut.
Litosfären existerar kallare samt stelare, medan astenosfären existerar hetare samt mekaniskt sett svagare. Uppdelningen bör ej förväxlas tillsammans med den kemiska uppdelningen från jordens inre inom (inifrån samt ut) kärna, mantel samt skorpa. Nyckelprincipen inom plattektonikteorin existerar för att litosfären existerar uppdelad inom en antal individuella plattor, vilka "flyter" vid den vätskeliknande astenosfären.
Astenosfärens vätskeliknande attribut låter dem tektoniska plattorna förflytta sig samt deformeras vid olika sätt.
Där numeriskt värde plattor träffas uppstår stark geologisk handling såsom jordbävningar, vulkanutbrott samt tillkomsten från djuphavsgravar. dem flesta från jordens aktiva vulkaner existerar belägna nära plattgränser, mot modell längs kanten från stillahavsplattan - området omkring Stillahavsbäckenet kallas ibland till ring of fire[1].
En kontinentalplatta består inom regel från numeriskt värde mot tre olika typer från jordskorpa, kontinental skorpa samt havsrelaterad skorpa.
De dynamiska krafterna som formar jordens yta är resultatet av rörelser i jordens inreExempelvis består den afrikanska plattan, från detta såsom oss uppfattar liksom den afrikanska kontinenten samt dem angränsande havsbottnarna inom sydöstra Atlanten samt västra från indien oceanen. dem båda typerna från jordskorpa besitter olika sammansättning, tjocklek samt densitet, liksom existerar beroende från hur bergarterna dem existerar uppbyggda från besitter bildats.
Olika typer från plattgränser
[redigera | redigera wikitext]Det finns tre typer från plattgränser, karaktäriserade från hur plattorna rör sig inom förhållande mot varandra. dem olika typerna från gränser existerar förknippade tillsammans olika typer från fenomen nära jordytan. dem olika typerna är:
- Omvandlingsgränser var plattorna glider längs varandra.
- Divergerande gränser var plattorna rör sig ifrån varandra.
- Konvergerande gränser (kollisionsgränser) var plattorna kolliderar samt bildar antingen subduktionszoner, var den en plattan trycks ner beneath den andra, alternativt områden var plattorna pressas ihop samt bildar bergskedjor.
I områden var mer än numeriskt värde plattor träffas uppstår mer komplexa situationer.
Varje skiva omges från ett kombination från dessa tre gränstyper, samt även ifall jordens yta existerar konstant mot storlek förmå plattornas individuella storlek öka alternativt minska. Detta beror vid hastigheten hos konvergensen respektive divergensen längs plattans ränder. Exempelvis växer den antarktiska samt den afrikanska plattan, medan Stillahavsplattan krymper.[2] inom dessa zoner uppstår spänning likt slutligen resulterar inom jordbävningar alternativt vulkaner.
tillsammans färsk elektronisk mätning (deformationsmätning) från den spänning vilket uppstår förmå man förutse tillsammans enstaka viss felmarginal då nästa jordbävning/vulkanutbrott skall ske.
Omvandlingsgränser
[redigera | redigera wikitext]Omvandlingsgränser, transforma, alternativt konservativa plattgränser kallas dem gränser mellan tektoniska plattor var plattor varken nybildas alternativt förstörs.[2] Den primära rörelsen existerar ett glidning mellan plattorna.
San Andreasförkastningen existerar en modell vid enstaka transform plattgräns.[2]
Divergerande gränser
[redigera | redigera wikitext]Vid divergerande, alternativt konstruktiva plattgränser separeras litosfärplattorna, samt magma väller upp samt bildar fräsch berggrund.[2] dem flesta divergerande plattgränser finns vid botten av havet, var dem bildar spridningsryggar, exempelvis Mittatlantiska ryggen.[2] Spridningsryggarna, liksom består från relativt nybildad, samt ännu varm berggrund besitter vid bas från sin högre temperatur ett något lägre densitet, samt flyter därför högre vid manteln än den äldre, mer avsvalnade havsbottnen.[2] detta tar ungefär 80 miljoner tid innan avsvalningsprocessen existerar helt klar.[2] Spridningstakten varierar till olika spridningsryggar, dock 5&#;cm/år existerar ett typisk spridningstakt.[2]
Utöver spridningsryggar inom haven finns divergerande plattgränser även vid kontinenterna.
Plattor inte bara kolliderar, de kan även röra sig från varandraen modell vid enstaka sådan existerar Östafrikanska gravsänkesystemet.[2] var den arabiska plattan rör sig försvunnen ifrån den afrikanska bildades Röda havet genom identisk process till cirka 20 miljoner kalenderår sedan.[2]
Konvergerande gränser
[redigera | redigera wikitext]Konvergerande, alternativt destruktiva plattgränser finns inom tre typer, likt utgör dem tre tänkbara kombinationerna från sammanträde mellan kontinental- samt oceanplatta.
var enstaka oceanplatta samt ett kontinentalplatta träffas kommer den tyngre oceanplattan glida in beneath kontinentalplattan.[2] Denna process kallas subduktion, samt den subducerande oceanplattan drar tillsammans med sig enstaka sektion dricksvatten ner inom astenosfären var detta bidrar mot ett sänkt smältpunkt till bergmassan inom plattan.[2] Uppsmält ämne stiger sakta upp igenom överliggande ämne, samt bildar ett kedja från vulkaner inom den överliggande kontinentalplattan.[2]
Där numeriskt värde oceanplattor träffas existerar resultatet många likt fallet tillsammans med ocean-kontinentalplatta, bortsett ifrån för att den uppsmälta magman bildar vulkaner vid botten av havet, liksom efter en tag växer upp samt bildar enstaka kedja från vulkanöar.[2] Denna öbågen befinner sig vanligen mellan 10 samt 30 mil ifrån ett djuphavsgrav liksom utgör kilen mellan plattorna.
Där numeriskt värde kontinentplattor träffas existerar båda plattorna från liknande densitet, samt ingen existerar benägen för att sjunka beneath den andra. Därför kolliderar dem, samt bildar ett fjäll. Himalaya, var världens högsta bergstoppar finns, bildades vid detta vis då den från indien kontinentalplattan kolliderade tillsammans den eurasiska kontinentalplattan.
Denna rörelse, drivet av konvektionsströmmar i manteln, har gett upphovÄven exempelvis Alperna samt Ural äger bildats vid detta vis.[2]
Drivkrafter på baksidan plattrörelser
[redigera | redigera wikitext]Den energi såsom behövs på grund av för att driva rörelserna hos tektoniska plattor kommer ifrån kärnan, samt förmedlas via mantelkonvektion.[3]
Superkontinentcykeln
[redigera | redigera wikitext]Superkontinentcykeln existerar benämningen vid en kretslopp inom plattektoniken var all landmassa ansamlas inom superkontinenter, bryts upp inom mindre kontinenter liksom sprids ovan jordens yta.
Efterhand ansamlas kontinenterna igen mot ett fräsch superkontinent. Dagens kontinenter plats förenade inom den senaste superkontinenten, Pangea, såsom fanns mellan samt miljoner tid sedan.[4] Superkontinenten såsom fanns dessförinnan, Rodinia, bildades på grund av ca miljoner tid sedan samt bröts upp på grund av ca miljoner tid sedan.[5]
Mätning från plattrörelser
[redigera | redigera wikitext]Rörelserna hos tektoniska plattor förmå inom huvudsak betraktas vid numeriskt värde vis; relativt varandra, samt helt position vid jordgloben.
Relativa rörelser
[redigera | redigera wikitext]Det finns flera metoder på grund av för att mäta relativa plattrörelser. tillsammans hjälp från satelliterna såsom utgör GPS-nätet är kapabel relativa rörelser bli mättad genom för att avståndet mellan fixa mätpunkter vid olika sidor från plattgränser mäts tillsammans med jämna mellanrum.[6] Noggrannheten på grund av detta existerar inom millimeter per år.[7] ett ytterligare teknik kallas långbasinterferometri, alternativt VLBI, använder radioteleskop till för att mäta in väldigt avlägsna kvasarer, inom rymden.
Mätningen görs vid en par olika platser vid jorden, samt då dessa konsekvens jämförs kunna lägesförändringar beräknas. Metoden besitter enstaka noggrannhet vid ungefär 2 cm.[6] Ytterligare enstaka mätmetod bygger vid för att historien på grund av jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar existerar känd, något såsom är kapabel korreleras tillsammans linjemönster vid havsbottnen.
Denna teknik förmå ge rörelsemedelvärden ovan miljontals år.[6]
Absoluta rörelser
[redigera | redigera wikitext]Studier från vulkankedjor liksom härstammar ifrån mantelplymer, förmå ge ett genomsnittshastighet ovan tiden. Hawaii existerar en modell vid den yngsta delen från enstaka sådan kedja, mil utdragen, vilket bildats beneath 65 miljoner tid.
Detta ger enstaka genomsnittshastighet vid cirka 5 cm per tid. Beräkningen förutsätter för att mantelplymen besitter enstaka fix position.[6] Metoden begränsas även från för att detta finns erhålla hetfläckar, samt för att dateringen bara förmå ske ifrån samt tillsammans den äldsta daterade hetfläcksvulkanen, miljoner kalenderår gammal.[7]
Tektoniska plattor
[redigera | redigera wikitext]Alla tektoniska plattor besitter ej tydliga avgränsningar, därför existerar detta svårt för att ange detaljerad hur flera plattor detta finns.
dem största, huvudsakliga plattorna är:
Dessa mindre plattor existerar även från innebörd
Magnetiska linjemönster vid havsbottnen
[redigera | redigera wikitext]Paleomagnetism kallas ett teori såsom bygger vid för att den magnetiska riktningen hos nybildad berggrund stämmer överens tillsammans med jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar nära detta tillfället, samt för att riktningen bibehålls.
ifall magnetriktningen hos äldre berggrund ej stämmer överens tillsammans jordens nuvarande område runt en magnet där magnetiska krafter verkar kunna latituden liksom berggrunden bildades vid beräknas, samt ifall denna ej stämmer överens tillsammans nuvarande latitud existerar detta en många starkt bevis vid för att kontinentalplattorna rör sig.[8]
Upptäckten från magnetiska linjemönster (ränder tillsammans med alternerande magnetisk polaritet) samt för att mönstren existerar symmetriska vid bägge sidor angående mittoceaniska ryggar antydde för att detta fanns en samband mellan dessa numeriskt värde fenomen.
Plattektonik är en geologisk teori som förklarar jordskorpans storskaliga rörelser - kontinentaldrift - det vill säga att jordens kontinenter inte är oföränderligt positionerade på jordens yta utan rör sig i förhållande till varandra och ständigt bildar nya kombinationerbörjade vetenskapsmän teoretisera för att dem mittoceaniska ryggarna markerade strukturellt svaga zoner var havsbottnen slets itu. fräsch magma ifrån jordens inre stiger därefter upp genom dessa svaga zoner samt bryter allteftersom igenom den tunna skorpan till för att producera fräsch botten av havet. Den på denna plats processen likt senare kallats oceanbottenspridning supportas från flera indicier:
- Vid alternativt nära kammen vid dem mittoceaniska ryggarna existerar havsbottnen många ung samt den blir progressivt äldre eftersom man rör sig ifrån ryggkammen.
- Den yngsta havsbottnen besitter ständigt dagens magnetiska polaritet.
- Ränder inom havsbottnen sidled tillsammans med ryggkammen alternerar inom magnetisk polaritet (normal-omvänd-normal, etc.).
Genom för att förklara både dem zebraliknande magnetiska linjemönstren samt uppkomsten dem mittoceaniska ryggarna vann teorin snabbt popularitet.
Dessutom kom havsbottnen för tillfället för att behärska användas såsom enstaka naturlig "inspelning" från hur jordens område runt en magnet där magnetiska krafter verkar äger bytt polaritet förut. detta spekuleras inom för att enstaka liknande process ett gång förmå äga funnits vid Mars, titta Mars geologi.
Genomslag samt ställning eller tillstånd idag
[redigera | redigera wikitext]Plattektonik existerar den inledande teorin såsom länkar dem processer liksom bildat flera från dem särdrag man idag är kapabel titta vid jordytan. Teorin ger förklaringar på grund av bildandet från bergskedjor, jordbävningar, vulkaner samt även förekomster från malm samt fossil från utdöda djur.[6] Även ifall huvuddragen existerar kända samt allmänt accepterade saknas ännu vissa pusselbitar till för att fullständigt förklara jordens dynamiska processer.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^Gates, s
- ^ [abcdefghijklmno] Tarbuck, Lutgens s
- ^Kearey, Klepeis, Vine, s
- ^Selley, Cocks, Plimer, uppslagsord Pangaea
- ^Selley, Cocks, Plimer, uppslagsord PRECAMBRIAN/Vendian and Ediacaran
- ^ [abcdef] Tarbuck, Lutgens s
- ^ [ab] Andréasson, s
- ^Kearey, Klepeis, Vine, s
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Andréasson, Per-Gunnar, red () (på svenska). Geobiosfären, ett introduktion (Första upplagan:1).
Studentlitteratur. Libris ISBN
&#; - Gates, Alexander E.; Ritchie, David (). Encyclopedia of Earthquakes and Volcanoes, Third Edition. ISBN &#;
- Kearey, Philip; Klepeis Keith A., Vine Frederick J. () (på engelska). Global tectonics (3. uppl.). Oxford: Wiley-Blackwell. Libris ISBN &#;
- Selley Richard C., Cocks L.
R. M., Plimer inom. R., red () (på engelska). Encyclopedia of geology (Första upplagan).
En kontinental platta kan, på grund av att magma från manteln tränger upp under den, delas längs ett långsträckt system av sprickor i en riftdal, till exempel ÖstafrikanskaAmsterdam: Elsevier Academic Press. Libris ISBN
&#; grupp 4 s - Tarbuck; Lutgens () (på engelska). Earth -an introduction to physical geology (Nionde upplagan). Pearson Prentice entré. ISBN &#;