Norrländsk rolig historia samenoch lappar

Skogssamer existerar samer såsom året ifall existerar verksamma inom skogslandskapet samt därmed ej ändrar bostadsort upp mot fjällen sommartid, mot skillnad mot fjällsamer. Än idag förekommer skogssamer inom norra Norrland. beneath utdragen period äger detta inom land funnits ett skogssamisk befolkning tillsammans med lappskatteland ifrån norra Ångermanland samt norrut.

Dessutom finns detta belägg till för att enstaka skogssamisk nomadiserande folkgrupp utan lappskatteland, likt talade enstaka personlig samisk språklig varietet, levde inom Mellansverige samt södra Norrland nära bondesamhället, åtminstone beneath 1600-talet samt tidigt 1700-tal. Denna team ingår inom detta likt ibland kallas sydliga samer. Den tvingades upphöra tillsammans sitt nomadiska liv genom myndighetsbeslut samt försök gjordes för att förvisa gruppen mot den sydsamiska fjällmarken.

ett mindre andel från denna samling rekryterades senast beneath tidigt 1700-tal från bönder mot för att övergå mot för att bli bofasta "sockenlappar", samt assimilerades in inom bondebefolkningen nära mitten från 1800-talet. Icke renägande skogssamer, kringresande samer samt vissa sockenlappar kallades "fattiglappar" samt kunde försörja sig genom tiggeri.^[2] Liksom sjösamer drabbades dessa grupper från utanförskap, massiv fattigdom samt barnadödlighet, samt decimerades kraftigt inom läka Norden.^[3]

Skogssamer inom Norra Norrland

[redigera | redigera wikitext]

De numeriskt värde sydligaste lappmarkerna, Åsele samt Lycksele lappmark, omfattade före 1606 ej fjällområdet utan fanns rent skogssamiska områden.

Detsamma gällde Kemi lappmark inom nuvarande land i norden. Skogssamerna inom Kemi, Åsele samt Lycksele lappmarker assimilerades inom den finska samt svenska befolkningen beneath 1600-, 1700- samt 1800-talen. Idag finns ett levande skogssamisk tradition inom skogslandskapet inom Norrbottens län samt inom Malå samhälle inom Västerbottens län.

inom övriga lappmarker fanns skogssamer inom bota skogslandet.

Västerbottens inland koloniserades långsamt samt dem svenska nybyggarna nådde fram mot fjällen inom start från 1800-talet. Nybyggarförmåner såsom skattefrihet lockade flera samer för att bli nybyggare.

”Granlappar”

[redigera | redigera wikitext]

Redan inom dem äldsta källorna, 1500-talets skattelängder, görs skillnad vid skogs- samt fjällsamer.

Skogssamerna kallades då till granlappar. Grunden på grund av indelningen plats den form eller gestalt från avgift likt respektive lag betalade. kalenderår 1585 skrev lappfogden inom Lule samt Pite lappmarker, Olof Andersson Burman: ”De säges artikel granlappar likt utgöra avgift ifall året bland vildvaror /,/ fiskeskatt vilket existerar gäddor, sik, sötvattensfisk.

dock dem andra såsom ingen vattendjur ränta förmältes inom årliga längden kallas fjällappar, havande detta namnet därav för att dem bo uppe inom fjällen uti bergsskrevor, samt komma mot inga sjöar tillsammans mindre deras nabor granlapparna vele godvilligt efterlåta dem fiska tillsammans sig.”^[4]

I start från 1600-talet kunde termen ”granlapp” även användas ifall samer liksom enbart skattade mot land, mot skillnad ifrån fjällapparna liksom betalade avgift mot både land samt Norge, eftersom dem plats verksamma vid fjällryggen mellan dem båda länderna.^[5]

Utbredning samt antal

[redigera | redigera wikitext]

Skogssamer inom nuvarande Västerbotten finns dokumenterade inom lappfogden Mickel Ålänings räkenskaper 1539, lappfogden Karl Unessons rannsakning "Umå samt Ångermanne lappar" 1602 samt inom Jonas individ Geddas landskapsbild ifrån 1671.^[6]

År 1553 fanns inom Pite lappmark 47½ granlapska skatteenheter samt 50 fjällapska.

numeriskt värde tid senare fanns inom Lule lappmark 73 skattebetalande granlappar samt 35 fjällappar. Storleksförhållandet mellan dem båda grupperna fanns ungefär detsamma beneath resten från 1500-talet.^[7]

År 1602 anger lappfogden Karl Unesson ifrån Grubbe, för att detta finns ca 200 personer inom området "Umå samt Ångermanne lappar" varav ca 160 finns inom Umeå lapmark likt existerar skogssamer.

Detsamma gällde Kemi lappmark i nuvarande Finland

till fjällapparna räknas mot Pite alternativt Norge.^[6]

När Petrus Læstadius författade sin journal 1827 ägde skogssamerna hunnit bli färre än fjällsamerna. Inom kurera Arvidsjaurs socken bodde emellertid ännu bara skogssamer, skriver Læstadius, samt inom Arjeplogs socken, Jokkmokks socken samt Gällivare socken fanns även en stort antal.^[8]

År 1882 tillsattes enstaka kommitté på grund av för att utreda samernas situation inom landet.

Den gav nästa foto från skogssamerna nära denna tid:

• I Enontekis socken fanns numeriskt värde skogssamiska familjer ifrån Pajala socken tillsammans med sammanlagt 600 renar.
• I Jukkasjärvi socken fanns tre skogssamiska familjer tillsammans med omkring 500 renar. Merparten från dessa plats skötesrenar liksom ägdes från bofasta.
• I Gällivare socken fanns skogsrenskötseln betydligt mera utbredd.

  detta totala antalet renar uppgick mot 6500. Samtliga verksamma inom skogsrenskötseln plats samtidigt även nybyggare.

• I Jokkmokks socken fanns numeriskt värde övervägande skogssamiska lappbyar, Jokkmokk samt Sjokksjokk. ett sektion från renskötarna inom dessa byar ägde dock börjat flytta upp mot fjällen tillsammans med sina renar sommartid.

  Renägarna inom Sjocksjock plats varenda samtidigt hemmansägare.

• I Arjeplogs socken bestod Arjepluogs lappby inom socknens östligaste sektion uteslutande från skogssamer. Flera från dem ägde tappat bort eller missat sina egna renar samt slagit sig ned vilket fiskare nära dem stora sjöarna, varför detta endast återstod en fåtal såsom ägde renskötseln liksom huvudnäring.

  Dessa flyttade vintertid mot kustlandet.

• I Arvidsjaurs socken samt Malå kyrka fanns Arvidsjaurs lappby, uteslutande skogssamisk, tillsammans 642 invånare. dem flesta rens ägde även nybyggen. Lappbyn fanns indelad inom 36 lappskatteland. inom Pite älvdal vistades samerna all året vid sina respektive nation, medan övriga vintertid flyttade ned mot kustlandet.^[7]

Boplatser

[redigera | redigera wikitext]

Visten

[redigera | redigera wikitext]

Fram mot inom start från 1900-talet bodde skogssamerna utspridda, varenda hushåll inom sitt speciella landområde, sitt lappskatteland.

Inom varenda nation ägde man en antal fasta visten, samt vid varenda visteplats fanns kåta, förrådsbodar, förrådsställningar samt ett renvall, vanligen omgiven från ett timrad gärda.^[9]

I 1670-talets prästrelationer, liksom insändes mot Johannes Schefferus inom Uppsala samt tjänade likt källmaterial mot verket Lapponia, finns den äldsta mer detaljerade informationen angående skogssamernas liv.

Nicolaus Lundius beskrev hur samerna inom Umeå lappmark nära varenda renvall timrade ett sommarkåta från stockar, sex varv, såsom dem sedan täckte tillsammans med granbark. Samuel Rheen, liksom framför allt skildrade Jokkmokks socken nära identisk period, bidrog tillsammans med upplysningen för att ”kottarna” ägde sex väggar samt för att dem förutom tillsammans granbark även kunde täckas tillsammans granris, tallris alternativt torv.

Kåtorna stod nära dem sjöar samt älvar var skogssamerna brukade fiska samt jaga. han berättade även för att detta inom anslutning mot kåtorna fanns bodar satta vid stubbar samt för att dem kallades på grund av njallor alternativt staburar. Dessa byggdes vid därför sätt för att en träd höggs från vid numeriskt värde mot tre meters höjd.

Uppe vid stubben lades fyra stockar korsvis samt ovanpå dessa byggdes ett små bod såsom täcktes tillsammans bräder samt tillslöts tillsammans med enstaka port. Anledningen mot för att bodarna sattes sålunda högt plats för att björnar samt järvar annars skulle avbryta sig in samt förstöra dem saker såsom förvarades var, såväl animalisk föda samt ostar liksom kläder.^[10]

När Ernst Manker studerade skogssamernas liv beneath 1900-talets inledande decennier ägde inom stort sett varenda gamla visten övergivits.

för tillfället liknade skogssamernas bosättningar den svenska bondebefolkningens tillsammans gårdar samt byar. ett sektion skogssamiska gårdar äger dock anlagts vid gamla visteplatser.^[7]

Vinterbyar

[redigera | redigera wikitext]

Så långt igen inom tiden likt detta finns skriftliga källor äger skogssamerna även ingått inom ett större samhällsstruktur, således kallade lappbyar.

Dessa ägde inom sin ursprungliga form eller gestalt ej därför många gemensamt tillsammans med dagens samebyar, varför detta gamla begreppet existerar betydelsefull. ej heller fanns dem byar inom ordets vanliga bemärkelse, tillsammans fast bebyggelse. Petrus Læstadius kallade lappbyarna på grund av stammar samt betonade på det sättet för att byn fanns ett samling från människor, ej enstaka kroppslig enhet.^[8]

Att man vid svenska ändå talar angående ”byar” anses bero vid för att handelsmän samt fogdar vid 1500-talet uppsökte samerna vid vintern då dessa fanns samlade vid stora gemensamma boplatser, vinterbyar.

ifrån Kemi lappmark vet man för att detta inom start från 1600-talet fanns nio lappbyar tillsammans varsin vinterby. i enlighet med Helmer Tegengren bestämdes vinterbyarnas belägenhet dels från kända färdvägar, dels från chansen mot vinterjakt vid vildren. Vintertid vandrade vildrenen upp mot vattendelarnas lavrika marker, samt vinterbyarna fanns placerade nära vandringsstråken.^[11]

Även inom övriga lappmarker existerar lappbyar kända ifrån samt tillsammans 1500-talet.

detta finns vittnesbörd ifrån bland annat birkarlar ifall för att även dessa byar vintertid samlades vid större boplatser, åtminstone ifrån Pite lappmark samt norrut. inom dem numeriskt värde sydligare lappmarkerna, Ångermanna samt Ume lappmarker, ägde samerna tidigt fått mot vana för att bege sig mot marknadsplatser inom kustlandet vintertid.

Den gamla samiska samhällsstrukturen förändrades sedan inom grunden då Karl IX anlade kyrkplatser inom lappmarkerna 1607. Hädanefter måste samerna vistas vid kyrkplatsen beneath enstaka massiv sektion från vintern på grund av för att bevista handelsplats, gudstjänster samt domstol, vilket ledde mot för att dem gamla vinterboplatserna kom ur bruk.

ett sektion från kyrkplatserna anses dock äga anlagts var samerna tidigare haft sin vinterboplats. detta gäller mot modell Arvidsjaur inom skogssamiskt område.^[12]

Näringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen fiskare samt jägare

[redigera | redigera wikitext]

Anledningen mot för att granlappar samt fjällappar betalade olika sorters avgift vid 1600-talet plats för att dem ägde olika försörjningsmönster.

Granlapparna plats bara inom små utsträckning renägare. då lappfogden Karl Unesson 1602 gjorde ett omfattande rannsakning från Ume- samt Ångermannalapparna (som då enbart plats skogssamer) ägde dem numeriskt värde rikaste hushållen 40 renar, medan medianvärdet fanns 13.^[13]

På 1670-talet förklarade Samuel Rheen för att granlapparna inom Jokkmokk maximalt levde vid sjömat samt vilt.

Nicolaus Lundius, liksom skildrade förhållandena inom Ume lappmark nära identisk tidsperiod, bidrog tillsammans med upplysningen för att granlapparna ej fanns sålunda rika vilket fjällapparna. Granlapparna ägde ”stor maga, inom detta dem förtära eij således många mejeriprodukt samt kiött, utan allenast sjömat likt dåck utan krydda är”.

Visserligen ägde dem renar, dock bara en litet antal. Däremot jagad dem vildren, något likt även beskrevs från Johannes Tornæus inom fråga angående Torne lappmark.^[10]

Enstaka skogssamer kunde dock artikel stora renägare även vid 1600-talet. från en tingsrättsprotokoll ifrån 1699 framgår mot modell för att Ture Turesson, innehavare från Stångbergslandet kring nuvarande Rusksele, då ägde omkring 100 renar.

denne ansågs artikel den rikaste samen inom Ume lappmark.^[14]

Så sent såsom vid 1740-talet beskrev Pehr Högström inom samtliga fall skogssamerna vid likartat sätt liksom 1600-talsförfattarna. denne kallade dem på grund av fiskare-, gran- alternativt skogslappar samt konstaterade för att dem maximalt levde från sjömat, bevingat djur samt vilt samt sommartid mejeriprodukt samt mejeriprodukt ifrån sina fåtaliga renar.^[15]

Såväl beneath 1600-talet vilket beneath inledande halvan från 1700-talet skildras skogssamerna alltså inledningsvis samt främst såsom fiskare samt fångstmän.

Visserligen ägde dem flesta skogssamer renar, dock dessa fanns transportmedel samt mjölkdjur, ej köttdjur. Renkött samt renskinn fick dem genom vildrensjakt alternativt genom för att byta mot sig slaktrenar.

Skogsrenskötseln utvecklas

[redigera | redigera wikitext]

Under 1700-talets andra hälft genomgick detta skogssamiska näringslivet ett genomgripande förändring.

då arkeologen Kjell-Åke Aronsson studerade pollenprover ifrån renvallar inom Arvidsjaurs samt Gällivare socknar kunde denne titta enstaka klart ökad kulturpåverkan någon gång beneath andra halvan från 1700-talet. Artsammansättningen tydde vid för att renskötseln beneath denna period blivit mer storskalig.^[16]

Detta stödde dem slutsatser likt geografen Filip Hultblad tidigare dragit ifall Jokkmokks socken utifrån bland annat domboksmaterial samt skattelängder.

ifrån 1700-talets mitt framträdde inom domböckerna allt klarare bevis vid skogsrenskötsel, medan fiskets roll inom tvistemålen avtog. Fler skogssamer ägnade sig åt renskötsel samt hjordarna blev större.^[12]

Bertil Marklund besitter följt motsvarande förändringar inom lappskattelandet Vuorbejaur inom Malå, även denne tillsammans med hjälp från domböcker.

han besitter kunnat visa för att skogssamernas näringsliv var förändrats inom riktning mot ökande rennomadism beneath perioden 1770–1800. Marklund besitter även beskrivit förändringens olika steg:

• Renhjorden utökas. Mer tidsperiod läggs vid renskötsel samt mindre period vid jaktverksamhet samt fiske.
• Med ökande renantal ökar konkurrensen mellan renägarna samt betesresurserna måste utnyttjas effektivare.
• När betet ej längre räcker mot söker man vinterbete österut, nedanför lappmarksgränsen.^[17]

Skogssamiskt liv vid 1800-talet

[redigera | redigera wikitext]

Skogssamernas passage ifrån fångstkultur mot renskötsel fanns fullt ut genomförd då Petrus Læstadius 1827 inledde sin aktivitet såsom missionär inom Pite lappmark.

inom sin journal ger denne enstaka omfattande foto från hur skogssamernas arbetsår då såg ut. Vintern tillbringades inom kustlandet, dock inom start från femte månaden i året kom man upp mot detta egna lappskattelandet. Renarna fick då vandra fritt fram mot sommarsolstånd, samt beneath den tiden ägnade sig samen åt jaktverksamhet samt fiske.

Det består av Kolahalvön i Ryssland, nordligaste Finland, norra Norges kust- och inland och delar av Sverige från Idre i söder och norrut

då myggen börjar bli besvärande sökte man korrekt vid sina renar samt höll därefter den egna hjorden samlad. Renarna fick beta inom närheten från vistet, dock numeriskt värde alternativt tre gånger angående dagen drev man in dem inom gärdet. var gjorde man upp rökeldar på grund av för att hålla myggen borta därför för att renarna fick idissla inom lugn samt ro.

enstaka gång ifall dagen mjölkade man renkorna, maximalt till för att tillverka mejeriprodukt. därför flyttade man mellan olika visten till för att renarna ständigt skulle äga gott bete. då den sämsta myggtiden fanns ovan släpptes renarna fria igen samt samen kunde åter ägna sig åt jaktverksamhet samt fiske. Omkring Mikaelidagen, inom start från oktober, inleddes brunsttiden samt då sökte man ånyo riktig vid sina renar.

då detta sedan blivit vinterföre flyttade både människor samt renar ned mot kustlandet, var man inom likhet tillsammans med fjällsamerna bodde inom vadmalskåtor.

Læstadius ger ett många positiv foto från skogssamerna samt deras liv: dem levde en gott liv inom närheten från sina trivsamma kåtor, mot skillnad ifrån fjällsamerna liksom fick frysa vid kalfjället.

dem ägde ett varierad kosthållning tillsammans med ny vattenlevande djur, bevingat djur, mejeriprodukt, mejeriprodukt samt små frukter från växter, medan fjällsamerna sällan åt någonting annat än renkött. Dessutom höll sig skogssamerna rena, kammade håret samt fanns noga tillsammans med för att diska sina flaska – även detta mot skillnad ifrån fjällsamerna, ifall man får tro Læstadius.

han menade för att skogssamerna ”bland lappar ostridigt äro dem bästa”.^[8]

Skogssamebyar

[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Skogssameby

I samt tillsammans med den inledande renbeteslagen såsom tillkom 1886 infördes samebyar (då kallade lappbyar) såsom administrativa enheter på grund av rennäringen.

Däribland fanns tio skogssamebyar: Vittangi inom socknen tillsammans med identisk namn, Gällivare samt Jokkmokk inom respektive socknar, Ståkke samt Arjeplog inom Arjeplogs socken, Malmesjaur, Östra Kikkejaur, Västra Kikkejaur samt Mausjaur inom Arvidsjaurs socken samt Malå inom Malå socken.

År 1946 upplöstes Jokkmokks skogslappby eftersom skogsrenskötseln upphört inom områdets centrala sektion.

inom stället bildades numeriskt värde skilda lappbyar inom områdets nordliga respektive sydliga sektion, Serri samt Udtja. Samtidigt upphörde Malmesjaurs lappby, inom samt tillsammans för att den delades upp vid Udtja samt Östra Kikkejaur. Arjeplogs lappby bytte namn mot Maskaur.^[7]

Inga större förändringar äger skett sedan dess, samt idag bedrivs skogsrenskötsel inom totalt tio skogssamebyar.

Språk

[redigera | redigera wikitext]

Idag torde dem flesta skogssamer äga svenska likt modersmål, dock samiskan lever ändå kvar inom varierande grad. Inom Lule lappmark äger såväl skogssamer liksom fjällsamer talat lulesamiska. inom Pite lappmark besitter detta däremot funnits ett klar språkgräns mellan fjällsamerna, likt talat pitesamiska, en tungomål närmast besläktat tillsammans med lulesamiska, samt skogssamerna likt talat umesamiska, vilket ligger närmare sydsamiska.

Skogssamerna inom Malå samt östra Sorsele äger även dem talat umesamiska.^[18]

Inom Lycksele samt Åsele lappmarker assimilerades skogssamerna nästan fullständigt beneath 1800-talet samt bytte tungomål mot svenska. Deras gamla tungomål gick inom stort sett tappat bort eller missat. Den samiska litteratur såsom författades inom Lycksele beneath slutet från 1600-talet från Olaus Stephani Graan samt start från 1700-talet från Pehr Fjellström visar dock för att man även var talade umesamiska.

Umesamiskans utbredning mot söder existerar omdiskuterad, dock uppteckningar från J.A. Nensén ifrån 1800-talets Åsele lappmark tyder vid för att skogssamerna även var talade ett dialekt likt förmå räknas mot umesamiskan.

Letar du efter roliga Norgehistorier? Här hittar du 15 Klassiska Norgeskämt om norrmännen som garanterat får dig att skratta

Deras tungomål skilde sig därmed ifrån den sydsamiska vilket talats samt inom viss utsträckning ännu talas från fjällsamerna inom Vilhelmina.^[18]

Även inom Kemi lappmark blev skogssamerna nästan fullständigt assimilerade – var bytte man tungomål mot finska. från detta gamla språket återstår idag bara ett spillra inom struktur från enaresamiska vilket talas från 200–300 personer.

Den nordsamiska såsom talas från betydligt fler invånare inom finska landskap besitter införts genom senare invandring från fjällsamer.^[11]

Religion

[redigera | redigera wikitext]

Mycket litet existerar känt ifall samernas förkristna tro. Man vet för att naturen uppfattades såsom besjälad samt för att varenda betydelsefullt lokal – kulle, vatten, fors alternativt liknande – ägde sitt eget andeväsen.

Renskötseln, jakten samt fisket ägde sina beskyddande gudaväsen, vilket tog lokal inom underligt något som har fått en viss form eller struktur stenar alternativt klippor (seitar). mot dessa offrade man på grund av för att ett fåtal succé inom olika företag. Något egentligt präster fanns ej. varenda familjefar kunde tillsammans trummans hjälp erhålla förbindelse tillsammans med gudavärlden.

Vissa fanns dock duktigare än andra vid detta samt blev kända vilket nåjder. Känt existerar även för att djuret björn fanns objekt på grund av ett speciell kult (”björnkult”) tillsammans en invecklat ceremoniel.^[19]

I Ernst Mankers verk Lapparnas heliga ställen finns enstaka hel sektion modell vid seitar samt offerplatser inom skogssamiskt sektor.

Dit hör bland annat dem metallrika offerplatsfynden inom Unna Saiva, Gråträsk, Vindelgransele samt Bäcksjö. liksom modell vid ett seite förmå nämnas den inom Fristad nära Arvidsjaurssjöns övre ände. Den utgjordes från ett halvmeterhög, nästan mörk berg tillsammans knottrig yta, placerad vid ett större berg inom stort insjövatten, omkring 20 meter ifrån stranden.

Seiten smordes tillsammans med fiskfett, inkråm alternativt liknande till för att ge fiskelycka.^[19]

Försvunna skogssamiska kulturer

[redigera | redigera wikitext]

Samtidigt likt skogsrenskötseln utvecklades inom stora delar från Norrlands inland försvann dem skogssamiska kulturerna ifrån ytterområdena. inom Kemi lappmark skedde ett stark inflyttning från svedjebrukandefinnar beneath 1500- samt 1600-talen, vilket ledde mot samerna inom området fullständigt assimilerades samt bytte detta samiska språket mot detta finska.^[11]

Motsvarande process ägde lokal inom Åsele samt Lycksele lappmarker beneath 1700-talet.

inom slutet från 1820-talet skrev Petrus Læstadius inom sin journal angående prästernas möjligheter för att lära sig samiska: ”I Åsele, Fredrika, Dorotea, Vilhelmina samt Lycksele existerar lapska därför obrukligt inom vardagstal samt även inom kyrkan, för att ingen ’’ex usu’’ förmå lära det.” (’’ex usu’’ betyder genom användning).^[8] Talande existerar enstaka beskrivning från Johan Vilhelm Zetterstedt ifrån hans utflykt genom Umeå lappmarker 1832: ”...

David Pehrsson, liksom varit Lapp, samt idag bosatt sig denna plats såsom nybyggare.” Den likt fanns nybyggare räknades ej längre liksom lapp, samt inom all Lycksele socken fanns ej längre några lappar registrerade inom mantalslängderna.^[20] Den renskötsel liksom därefter besitter bedrivits inom Kemi, Åsele samt Lycksele lappmarker besitter varit fjällrenskötsel.

Stensundslandet: en undantag

[redigera | redigera wikitext]

Endast en lappskatteland levde vidare inom skogslandet söder ifall Malå beneath 1800-talet. detta fanns detta sydligaste från samtliga kända nation, Stensundslandet inom Anundsjö socken inom norra Ångermanland. Nils Persson (1804–1880), kallad Nuenjetteme, plats den siste innehavaren.

tid 1842 fick Nils Persson klara sidblad från länsstyrelsen vid för att denne fanns inom ägande från Stensunds lappskatteland samt för att denne ägde korrekt för att begagna sig från detta således länge han ägde behov från detta samt betalade sin avgift.

[1]

detta sägs för att han lät sina tre döttrar valla renarna vid dem därför kallade Trattbergen mellan Lägstaån samt Häggsjöbäcken (Gammtratten, Varvliden samt Siberget). Nils Persson bedrev skogsrenskötsel inom området tillsammans sina renar fram mot sin död 1880. Renarna övertogs därför småningom från dottern Sara Johanna samt hennes man Lars Jonsson, vilka prövade vid för att leva liksom fjällsamer innan dem slutgiltigt övergav renskötseln.^[21]

Skogssamiska kulturmiljöer

[redigera | redigera wikitext]

Fornlämningar

[redigera | redigera wikitext]

Ett övergivet skogssamiskt viste återgår ganska snabbt mot naturen.

Idag hittar man framför allt härdar, dem stenar liksom begränsade eldstaden inom kåtan. Gamla renvallar förmå ses såsom välgödda samt grönskande ytor inom skogen alternativt vid en kalhygge. Någon gång syns kvarlevor från hagar, kåtor samt bodar. inom gamla tallar kunna finnas inhuggna fästen på grund av för att binda renar, alternativt inslagna pinnar var mjölkkärl sattes upp.^[9]

En typiskt skogssamisk kulturlämning existerar spår från samisk barktäkt inom gamla tallar.

liknande spår äger påträffats ifrån Könkämäälven inom norr mot Umeälven inom söder. Barken användes dels vilket föda, dels såsom förpackningsmaterial till för att skydda senor mjuka.^[22]

Bevarade miljöer

[redigera | redigera wikitext]

Skogssamiska visten finns bevarade inom bland annat Nilasjåkks naturreservat inom Arvidsjaurs samhälle samt inom Koppsele naturreservat inom Malå samhälle.

Lappstaden inom Arvidsjaur existerar enstaka samisk kyrkstad såsom existerar skyddad likt byggnadsminne. var finns en trettiotal timmerkåtor samt en femtiotal härbren, avsedda för att användas från traktens samer inom samband tillsammans kyrkhelgerna. dem fyrkantiga timmerkåtorna existerar typiska till den skogssamiska byggnadskulturen.

Skogssamer inom Mellansverige samt södra Norrland

[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Sydliga samer

Tidigare fångst- samt jägarsamhällen

[redigera | redigera wikitext]

Inom detta sydsamiska området finns spår från en samiskt fångst- samt jägarsamhälle åtminstone sedan äldre medeltid, långt innan dem inledande spåren från nomadiserande renskötsel uppkommer inom södra Norrlands inland nära slutet från medeltiden.

Fynd från samiska gravgåvor äger gjorts vid Vivallen samt Farrtjärnarna inom Härjedalen ifrån 1100-talet.

Redan beneath järnåldern levde ett jägar-samlarkultur inom syd- samt mellansveriges inland, ned mot Dalarna, liksom lämnade spår inom form eller gestalt från fångstmarksgravar mellan 200 f.Kr. samt tidig medeltid.

Vissa vetenskapsman betraktar denna jägarkultur såsom samisk,^[23] andra såsom influerad från germansk bondekultur,^[24] medan andra ser etniciteten liksom omöjlig samt oviktig för att avgöra.^[25] inom dem senast anlagda fångstmarksgravarna, ifrån medeltiden, förekommer för att kropparna begravts kurera inlindade inom näver, vilket vetenskapsman existerar överens ifall visar vid samisk traditioner.

Fångstmarkgravarnas människor ökade kraftigt exploateringen från området beneath järnåldern mot resultat från nära handelsförbindelser tillsammans med jordbruksbefolkningen inom Mellannorrland. Kultplatsen Nämforsen inom Ångermanland samt fornborgen inom Mjälleborgen inom Jämtland äger framhållits vilket tänkbara marknadsplatser.

Skogssamer utan skatteland

[redigera | redigera wikitext]

På längre avstånd ifrån fjällområdet visar skriftliga vittnesbörd samt relativt färsk släktforskning för att inom bland annat Dalarna, Västmanland, Hälsingland samt Medelpad fanns vid 1600-talet samt enstaka bit in vid 1700-talet, möjligen även tidigare, enstaka samisk befolkning liksom vid senare tid äger börjat kallas på grund av skogssamisk.

Linné beskrev en sammanträde inom Jättendal tillsammans med samer såsom historikern Peter Ericson kallar kustskogssamer (skogssamer inom Västernorrland samt Gästrikland utan skatteland^[26]).^[27][28][29]

Det besitter ofta antagits för att dessa skogssamer skulle äga utvandrat ifrån Jämtland alternativt någon ytterligare sektion från detta sydsamiska området, dock någon sådan utvandring äger ej kunnat beläggas.

Tvärtom menade samerna själva för att dem samt deras förfäder ständigt ägde bott inom dessa trakter. mot skillnad ifrån skogssamerna längre norrut, likt mestadels rörde sig mellan några fasta visten inom sina lappskatteland, verkar skogssamerna inom Mellansverige samt Södra Norrland äga fört ett nomadiserande tillvaro samt bott inom tältkåtor.

data inom kyrkböcker samt tingsprotokoll tyder vid för att dem levde såsom jägare, samlare samt småskaliga rens. Dessa skogssamer levde även inom en nära förhållande mot den jordbrukande befolkningen. Samerna tillverkade notrep, korgar, pälsar, tennbroderade bälten tillsammans mera mot salg samt anlitades till för att jaga rovdjur.^[30][31]

Det finns flera hundra ortnamn liksom visar vid samiska bosättningar utanför dem fjällsamiska renbetesområdena samt likt är kapabel existera spår från skogssamisk närvaro.

Vanliga modell existerar Lappmyren, Lapphällarna, Lappåsen, Lappkullen, Lappkulltjärnen, Lappberget, Lapptäkten, Lapphagen samt Lappkällan.^[32][33] Namnskicket visar för att en vanligt läge till samisk bosättning äger varit var ett höjdrygg alternativt hällmark möter våtmark. Ofta existerar detta lavrika marker vid skogen såsom ligger lite nära sidan från gårdar samt bygd.

Namnskicket visar även för att boplatsen kunde existera brukad mark.^[32]

Försök mot fördrivning

[redigera | redigera wikitext]

Samerna ansågs ej äga hemortsrätt inom Mellansverige samt södra Norrland. nära landstinget inom Hälsingland 1645 ålades länsmännen för att driva försvunnen samtliga samer mot fjälltrakterna, vilket följdes från flera liknande påbud beneath resten från 1600-talet.

tid 1720 utfärdades enstaka kunglig förordning angående för att samtliga samer såsom uppehöll sig utanför Lappmarken skulle tvångsförvisas dit, dock såvitt man vet förverkligades ej dessa planer. inom stället vände sig bönderna inom flera socknar mot sina landshövdingar samt bad ifall för att erhålla behålla "en alternativt ytterligare lapp såsom nödiga samt bekvämliga mot många hushållstarvor samt slöjder".

Samerna inom Dalarna vände sig även direkt mot kungen 1730 samt begärde för att ett fåtal stanna var "vi denna plats tills vistande varit, likt samt för att våra förfäders fäder härstädes äro födda samt in mot deras dödsdagar sitt uppehälle denna plats haft". Detta ledde mot en kungligt beslut angående för att samerna fick bli kvar inom Dalarna.

Däremot skulle dem kvar fördrivas ifrån dåvarande Västernorrlands län, grundlig nuvarande Gävleborgs, Jämtlands samt Västernorrlands län.

I Norrland finns det inte helt oväntat ett folkslag som kallas för norrlänningar

tid 1735 fick befolkningen inom vissa socknar inom dåvarande Västernorrlands län kungligt status för att "behålla 1 alternativt 2ne par lappfolk mot för att betjäna allmogen". Härigenom övergick dem nomadiserande skogssamerna mot fast bosättning samt blev sockenlappar. enstaka nödvändig sektion från deras aktivitet blev hästslakt samt kastrering, liksom bönderna ej ville utföra själva^[30][31]

Språk

[redigera | redigera wikitext]

En grundlig granskning besitter genomförts från sockenlapparnas samiska tungomål utifrån ett ordlista tillsammans med 1 600 mening såsom upptecknades från Per Holmberger, troligen inom Valbo socken inom Gästrikland vid 1770-talet.

Analysen visar för att detta existerar många svårt för att knyta detta tungomål mot någon nutida språkform. eftersom sockenlapparnas ursprung är kapabel spåras igen mot skogssamerna inom Mellansverige samt södra Norrland^[30] existerar detta troligt för att den samiska dessa talade plats från identisk stöt. dem svenska inslagen inom ordförrådet visar för att talarna fanns integrerade inom den svenska bondbyn sedan utdragen tid.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]