Har sitt ursprung i japan en

Raku (樂) alternativt rakuyaki (樂焼き) existerar enstaka keramisk tillverkningsmetod, vilket besitter sitt ursprung inom Japan. Dit kom i enlighet med traditionen den förste raku-mästaren Chojirō (長次郎) tillsammans med sin släkt ifrån Korea vid 1500-talet, på grund av för att jobba vilket taktegelläggare vid shogunens slott.

Hans inledande bevarade utsmyckning inom form eller gestalt från en glacerat lejon, tillverkades 1574 samt hans inledande Rakuskål existerar daterad mot 1579.^[1] Fram mot denna tidsperiod ägde hovets samt adelns tekeramik bestått från dyrbart importerat porslin, t.ex.

kinesiskt Mingporslin. Detta ägde retat enstaka från shogunen Oda Nobunagas temästare Sen no Rikyū. Rikju arbetade tillsammans planen för att vem likt helst inom samhället skulle behärska njuta från enstaka teceremoni. han sökte därför efter enkla redskap likt varenda ägde råd för att äga. enstaka lätt kopp, en rent tygstycke samt utmärkt vätska plats allt likt skulle behövas - Wabi.^[2]

På shogunen Toyotomi Hideyoshi's (1537-1598) borggård vid slottet Juraku vilket denne lät bygga inom Kyoto 1586-1588 (Se Jurakudai Wikipedia) träffade Sen no Rikju Chojiro, då denne tillverkade takteglet.

detta brändes vid lokal vid borggården, var Chojiro samt medhjälpare inom familjen förutom ugnen även ägde en lager lera. Rikju bad honom utföra ett lätt teskål från leran samt några dagar senare fanns den inledande, röda tegelskålen gjord, övertäckt från ett tunn transparent glasyr samt takteglets sandiga yta.

Japansk mytologi är en uppsättning trosuppfattningar och myter om gudar som tillhör det japanska folket

inom filmen Shogun samt Mästaren,^[3] kunna man titta hur Rikju introducerade den inledande skålen på grund av Toyotomi Hideyoshi, beneath ett från dem telektioner denne ägde tillsammans med Rikju vilket pedagog. Skålen accepterades.

Första tiden kallades denna typ från föremål gjorda av lera och brända i en ugn Ima-yaki - modern avantgarde-keramik, därefter Juraku-yaki vilket förkortades mot Raku-yaki dvs.

Rakukeramik.

Den har sitt ursprung i shintoreligionen och har sina rötter i Kojiki, en samling myter om förfäderna och den äldsta skrivna texten på det japanska språket

likt lön fick Chojiro från shogunen enstaka frimärke inom guld tillsammans med tecknet till Raku, efter Juraku, namnet vid shogunens slott.^[4] ifrån detta situation blev Chojiros familjenamn Raku. Liknande rakustämplar kom därefter för att användas från samtliga keramiker inom Rakufamiljen, sålunda även inom ljus. idag 2014 leder Raku Kichizaemon XV rakutillverkningen samt sedan mars 2012 äger denne även sin son Raku Atsundo tillsammans med inom arbetet.

Från den förste Rakumästaren Chojiro mot större delen från Raku XIV Kakunyu's föremål gjorda av lera och brända i en ugn präglades den från familjens konservativa former samt glasyrer. Färgerna plats återhållsamt naturligt tegelröda alternativt svartglaserade. på denna plats bör framhävas för att den svarta egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser vid rakugenerationernas objekt består från enstaka glasyr gjord från krossad berg ifrån Kamogavafloden.

Raku (樂) eller rakuyaki (樂焼き) är en keramisk tillverkningsmetod, som har sitt ursprung i Japan

inom USA svartglaserades ursprungligen ej Rakukeramiken då den infördes. mörk färg erhölls från den askyta (karbonisering) vilket den skröjbrända lerytan får angående man stryper syretillförseln (reduktion - titta nedan). Detta existerar inte enstaka japansk rakumetod. inom samt tillsammans med Raku Kakunyu XIV blev glasyrtekniken något djärvare.

Hans son, Raku Kichizaemon XV,^[5] utför objekt vilket vid 1990-talet formligen erupterade inom enstaka elegant vulkanisk glöd tillsammans med mörk, azurblå, citrongul samt skarlakansröd glasyr såsom väller ovan skålkanterna.^[6] Senare års produktion besitter återgått mot stramt återhållsamma glasyrer.

Dit kom enligt traditionen den förste raku-mästaren Chojirō från Korea på 1500-talet för att tillverka sparsmakade teskålar åt te-mästaren Sen no Rikyū

Rakuteknik

[redigera | redigera wikitext]

Rakugods besitter än inom solens tid ofta fått behålla drag från detta orientaliska formspråket, även inom Europa samt USA. flera försöker även fortsatt kultivera den enkelhet samt detta opretentiösa stilideal vilket ursprungligen fanns enstaka ofrånkomlig sektion från Raku.

I Europa samt USA äger Raku ofta blivit synonymt tillsammans med reduktion, vilket består inom för att man sedan alstren tagits ut ur ugnen lägger dem inom sågspån, tidningspapper, hö, halm, alternativt liknande ämne, vilket fattar flamma från värmen.

då elden kommit igång, samt man uppnått tillräcklig rökutveckling stänger man in föremålet inom enstaka tunna försedd tillsammans lock alternativt liknande, vilket reducerar föremålets syretillförsel, (därav termen reduktion) medan föremålet kvar existerar varmt, samt glasyren (trög-)flytande. Reduktionen hindrar metallerna ifrån för att oxidera, därmed bildas en annat färgspektrum.

Reducerad koppar blir exempelvis rödtonad, medan den inom oxiderat status blir smaragdgrön. Kraftig reduktion får alstren för att metallisera. Själva leran blir grå mot mörk nära reduktion.

I skärgården är legenderna fulla av kami, symboliska djur och yokai

Därför blir krackeleringar inom glasyren svarta, medan den lera likt täckts från glasyren förblir ljus, beneath ett tydlig ("genomskinlig") glasyr (om leran existerar ljus ifrån början). Således förmå man erhålla exempelvis turkosa, vita alternativt gula alster tillsammans med krackelyrmönster vid, alternativt metalliserande krukor såsom exploderar inom regnbågens samtliga färger.

Modern raku

[redigera | redigera wikitext]

Rakutekniken nådde ursprunglig Europa beneath mitten från 1900-talet. ej minimalt genom den brittiske keramikern Bernard Leach, vilket studerat föremål gjorda av lera och brända i en ugn inom Japan.

Sedan rakutekniken vunnit terräng inom Europa, samt USA besitter den emellertid utvecklats. Stora svarta krackeleringar, grälla färger, samt en metallaktigt skimmer räknas inom solens tid likt rakuns karaktäristika. Modern raku går typiskt mot vid således sätt för att dem inom förväg brända keramiska alstren doppas inom glasyr samt ställs in inom enstaka matlagningsapparat, likt värms upp mot omkring 900–1 000 grader Celsius.

Alstren tas ut ur ugnen medan dem kvar existerar rödglödande.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Pitelka, Morgan; Handmade Culture: Raku Potters, Patrons, and Tea Practitioners in Japan. University of Hawaii Press (2005). ISBN 0-8248-2970-0.
• Hayashiya S, Akanuma T, Raku Kichizaemon XV; Raku: A dynasty of Japanese Ceramists.

  Raku Museum & The Japan Foundation 1997.

• Raku Kichizaemon XV; 400 years memorial exhibition of Raku Chojiro. Raku Museum 1988.
• Raku Kichiazemon XV, Tomo, K.; Tenmon - Works of Kichiazemon XV. Musée Tomo 1990.
• Raku Kichiazemon XV; Donyu - Work of Donyu Raku III. Raku Museum 1998.
• Kyoto National Museum; Special exhibition Sen-no Rikyu the 400th Memorial.
  Dit kom enligt traditionen den förste raku-mästaren Chojirō (長次郎) med sin familj från Korea på 1500-talet, för att arbeta som taktegelläggare på shogunens slott

  Kyoto National Museum 1990.

• Rentaro Mikuni, Tsutomu Yamazaki; Shogun & Mästaren. Regi Hiroshi Teshigahara. Svenska Filminstitutet film 1989.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]