armyati.pages.dev






När blev karl johan kung

Karl XIV Johan

Karl XIV Johan, född Jean Bernadotte[1]26 januari1763 inom Pau, Béarn, land i västeuropa, död 8 mars1844 vid Stockholms slott[2], fanns monark från land samt Norge ifrån 1818. inom Norge blev han efter sin levnad även[3] känd beneath regentnamnet Karl III Johan[a].

denne gifte sig den 16 augusti 1798 inom Paris[4] tillsammans Désirée Clary, sedermera svensk-norsk drottning beneath namnet Desideria, svägerska mot Napoleons broder namn Bonaparte. nära ankomst mot landet 1810 såsom furste från Ponte Corvo ägde hans fullständiga namn utvecklats mot Jean Baptiste Jules[5] (vilket vid svenska översattes mot Johan Baptist Julius[6], den namnform likt används inom Successionsordningen).

Namnet Karl fick han efter adoptivfadern Karl XIII.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Karl Johans bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Karl XIV Johan föddes den 26 januari 1763 inom Pau, huvudstaden inom provinsenBéarn inom sydvästra delen från kungariket land i västeuropa. denne fanns yngst från fem bror/syster, varav numeriskt värde gick försvunnen inom barndomen.

Hans far samt onkel fanns båda sakförare, liksom hans åtta tid äldre bror.[8] kvar kunna man inom den franska staden Pau besöka hans förlossningsklinik, vilket numera existerar en museum tillsammans med enstaka fransk samt enstaka svensk flagga hängande ovanför ingången. i enlighet med Karl Johans egna data föddes han inom huset "la maison Balagué" nära rue Tran nr 24, vars huvudingång vetter mot den väg såsom senare fick namnet rue Bernadotte.

Förlossningen ägde plats inom balkongrummet ett steg upp inom den sektion från huset likt äger sina glugg utåt rue Tran. likt monark försökte han långt senare köpa in fastigheten på grund av för att inrätta en militärsjukhus, dock lyckades ej vid bas från ägarens krav.[9]

Nedkomsten väntades ursprunglig flera veckor senare, dock modern blev exponerad på grund av en upptåg från några karnevalsdeltagare liksom störtade in inom rummet var denna satt samt handarbetade.

"Fru Jeanne" blev sålunda uppskrämd för att denna fick en nervöst anfall samt fick föras inom bädd. Efter ett orolig mörker föddes sonen jean vid morgonen den 26 januari. eftersom man befarade för att detta således många på grund av tidigt födda barnet ej skulle behärska leva länge, döptes detta redan dagen därpå inom kyrkan Saint Martin.[10] Födelse- samt dopattesten, förvarad inom Paus samling, lyder inom svensk översättning:

”År 1763 föddes den 26 januari samt döptes den 27 inom identisk kalendermånad jean, autentisk son mot herr Henri dem Bernadotte, prokurator hos sénéchalen, samt hans fru, född dem Saint jean, bosatta på denna plats inom staden.

Faddrar: Herr jean Bernadotte junior, prokurator hos sénéchalen, samt hans fru Marie Bethbeder. inom närvaro från män jean Borda, prokurator, samt Bernard Luc, vaktmästare nära domstolen, vilka jämte gudfadern samt oss hava undertecknat, dock icke gudmodern, såsom ej är kapabel skriva.[11]

„

Karl Johan hette ursprungligen Jean Bernadotte, även kallad Jean Baptiste Bernadotte (då han plats uppkallad efter Johannes döparen) till för att namnmässigt skilja honom ifrån sin äldre broder jean Évangéliste Bernadotte (1754–1813).

Systern hette Marie Bernadotte Justis (1759–1795). Fadern plats Henri Bernadotte (1711–1780) samt modern hette Jeanne Saint-Jean, född de Saint-Jean (1728–1809). jean Baptiste, vars utbildning verkar äga skett inom hemmet, plats förutbestämd för att gå vidare inom faderns arbete. han visade dock inget nyfikenhet på grund av detta, samt efter faderns död måste denne mer allvarligt börja tänka vid sin kommande.

Ledd från en brinnande nyfikenhet till soldatlivet tog denne den 3 september 1780 värvning nära detta 60:e franska linjeregementet, Royal-la-Marine, likt då fanns förlagt vid Korsika.[12]

I rullorna antecknades nästa ifall den nye soldaten: "längd 5 tramp, 3 tum samt 5 linjer, mörkt kalufs, mörka ögonbryn, bruna, något liggande ögon, näsan utdragen samt spetsig, munnen små tillsammans med tunna läppar, hakan vykort med rundad form, ansiktet runt samt fylligt, pannan smal tillsammans tvenne ärr, en inom mitten, en ovan ögonbrynet, förorsakat från ett små sten." vilket seden plats fick jean Baptiste en soldatnamn.

han kallades "Belle-Jambe", detta "Vackra benet".

Jean Baptiste Bernadotte was born in 1763 in the city of Pau in southwest France

Namnet bör äga varit ett anspelning vid hans förmåga för att lägga an vid detta motsatta könet.[13]

Avancemang inom armén

[redigera | redigera wikitext]

Bernadotte kom för att tillbringa tre tid vid Korsika. Efter en mottagning inom hemmet några månader inom slutet från 1783 samt start från 1784 på grund av för att vårda sin välbefinnande följde denne sitt regemente mot nya garnisonsorter – bland annat Grenoble, Vienne, Marseille samt Saint-Martin-de-Ré.

han avancerade beneath tiden ifrån grenadjär mot korpral 13 juni 1785, mot furir 21 juni 1786, mot sergeant-major (fältväbel) 11 femte månaden i året 1788 samt mot adjutant 7 månad 1790.[14] Därefter ägde möjligen hans befordringsgång avstannat ifall ej franska revolutionen ägde brutit ner detta skrank liksom 1781 ägde rests mellan underofficers- samt officersgraderna.

beneath sin underofficerstid ägde Bernadotte nära många tillfällen demonstrerat framåtanda, mot modell då denne efter för att den 6 september 1789 anlänt mot Marseille, 1790 lyckades rädda sin ledare, markis d'Ambert, undan en folkupplopp. Den 1 femte månaden i året 1792[15] utnämndes denne mot underlöjtnant nära detta inom Saint-Servant inom Bretagne stationerade 36:e regementet (före detta Anjou).[16] nära en annat situation lyckades han beneath regementets vistelse inom södra land i västeuropa, inom den lilla staden Lambesc nära Marseille, var regementet plats förlagt några veckor, genom sin vältalighet förhindra för att soldaterna gjorde myteri mot officerarna.

Händelsen ägde lokal inom enstaka övergiven kyrka var några kompanier ägde sin logi. Bernadotte steg upp inom predikstolen samt höll enstaka straffpredikan till dem revolterande, vilka därefter avbröt myteriförsöket.[17]

Under vistelsen inom Marseille försågs Bernadotte tillsammans med ett inkvarteringssedel samt presenterade sig hos den rike samt inom Marseille många ansedde köpmannen François Clary (far mot Désirée Clary, sedermera drottning Desideria), vilket bebodde en delvis ombyggt bostad inom stadens dåvarande aristokratiska kvarter.

Denne tog välvilligt emot Bernadotte, likt därmed kom för att bo enstaka period hos sin blivande svärfar. inom huset bodde även den då tolvåriga Désirée Clary likt senare skulle bli hans hustru.[17]

När revolutionskrigen begränsad därefter bröt ut fick Bernadotte dra inom fält tillsammans Rhenarmén. denne utmärkte sig inom striderna samt steg snabbt inom graderna.

Efter striderna nära Speier samt Mainz 1793 blev han kapten 11 juli 1793, bataljonschef 8 månad 1794 samt brigadchef den 4 april identisk tid. Året därpå, efter för att äga förflyttats mot Sambre- samt Meusearmén samt tillsammans synnerlig utmärkelse deltagit inom striderna nära Prémont samt Landrecies samt inom slaget nära Fleurus den 26 juni 1794, blev han "för tapperhet samt briljant bragder" vid jean Baptiste Klébers begäran befordrad mot brigadgeneral.

Efter Maastrichts erövring inom oktober identisk kalenderår, mot vilken han väsentligen bidrog, utnämndes denne mot divisionsgeneral den 22 oktober 1794.[14]

Åren 1795 samt 1796 deltog Bernadotte inom fortsatta aktioner tillsammans Rhenarmén. Hans rykte liksom fältherre plats känt då denne inom start från 1797 beordrades för att tillsammans med enstaka armékår vandra mot Lombardiet på grund av för att understödja Napoleon Bonaparte inom fälttåget mot österrikarna.

Karl XIV Johan, född Jean Bernadotte [1] 26 januari 1763 i Pau, Béarn, Frankrike, död 8 mars 1844 på Stockholms slott [2], var kung av Sverige och Norge från 1818

en vintertåg ovan Alperna, övergången från Tagliamento samt erövringen från Gradisca d'Isonzo gav nya test vid hans duglighet. Hans rhentrupper tävlade tillsammans dem italienska trupperna inom tapperhet, samt denna tävlan kom för att hos befälhavarna utvecklas mot enstaka rivalitet. enstaka viss misstro kom därför redan idag för att känneteckna förhållandet mellan Bernadotte samt Bonaparte, till vars ärelystna planer han tidigt uttalade sina farhågor.[18]

Administration samt politik

[redigera | redigera wikitext]

Efter för att mot fälttågets slut äga överfört några troféer mot Paris fanns Bernadotte inom staden då fructidorkuppen genomfördes 4 september 1797, dock utan för att han egen medverkade.

han återvände därpå mot Italien samt plats ett tidsperiod guvernör ovan italiensk region samt dem delar från detta venetianska området såsom genom freden inom Campo Formio den 17 oktober 1797 ägde tillfallit land i västeuropa. Den 11 januari 1798 utnämndes denne mot Frankrikes ambassadör inom Wien.[19] han lämnade tjänsten inom april 1798 efter en upplopp var deltagarna skymfat trikoloren samt ambassadhotellet nära Wallner Strasse 8.[18][19]

Efter återkomsten mot land i västeuropa tillbringade Bernadotte ett tidsperiod inom lugn.

Den 16 augusti 1798 gifte denne sig tillsammans Désirée Clary, enstaka köpmansdotter ifrån Marseille vilket plats svägerska mot Bonapartes äldste broder namn samt tidigare förlovad tillsammans dennes broder Napoleon. Giftermålet skapade därför inom viss mån en grupp mellan släkterna Bonaparte samt Bernadotte.[18]

Efter vänstervalen 1799 följde ett närmare anknytning mot hemlandets politik inom detta för att direktoriet den 2 juli utsåg honom mot krigsminister.

såsom krigsminister arbetade Bernadotte tillsammans för att omorganisera armén, vilket då lidit flera nederlag. beneath detta pågående politiska intrigspelet blev denne dock åter avlägsnad ifrån ämbetet den 14 september identisk tid genom ett list från Emmanuel namn Sieyès, liksom planerade enstaka fräsch statskupp. begränsad därpå återkom Napoleon ifrån Egypten samt verkställde denna kupp den 18 samt 19 brumaire tid VIII (9 samt 10 november 1799).

Hans motparti ägde försökt egga Bernadotte för att egen utföra statskuppen, dock denne höll sig avvaktande nära sidan samt fick varken ifrån direktoriet alternativt kamrarna någon uppmaning för att ingripa.[18]

För Bernadotte liksom på grund av flera andra återstod idag ej annat än för att acceptera Napoleon Bonapartes styre likt en fullbordat faktum.

nära mer än enstaka från dem planer liksom spanns till för att hejda samt störta detta fanns även spår liksom ledde mot Bernadotte. inom Bonapartes nyfikenhet nedsänkt emellertid för att stå vid god tramp tillsammans med inflytelserik män ur olika läger, samt Bernadottes militära samt administrativa talanger blev därför varken beneath konsulatet alternativt kejsardömet oanvända.

denne blev sålunda inom januari 1800 medlem från detta nyskapade statsrådet (Conseil d'état), samt nära Bonapartes avresa mot detta italienska fälttåget arbetsledare på grund av den sålunda kallade västarmén likt ägde mot arbetsuppgift för att slutligt slå ned upproret inom Vendée samt för att var möta eventuella engelska landstigningar.

denne påtänktes därefter till andra uppgift, mot modell inom Portugal, Irland, Louisiana samt Förenta staterna dock dessa planer sattes från olika skäl ej inom verket.[20]

Vid kejsardömets upprättande 1804 utnämndes Bernadotte vilket ett från dem inledande mot hög officer från land i västeuropa samt blev identisk tid guvernör ovan detta beneath året erövrade Hannover.

han visade sig beneath tiden var (juni 1804–september 1805) existera ett god administratör.[21]

Enligt enstaka populär skröna skulle Bernadotte ifrån denna tidsperiod äga haft enstaka tatuering tillsammans med orden "Död åt kungar". Troligtvis existerar detta dock bara enstaka skröna tillsammans bas inom ett fransk teaterpjäs (Le Camarade dem lit, "Sängkamraten") var kungen besitter ett tatuering tillsammans texten Vive la République "Leve republiken"[22].

Däremot uttryckte sig den framtida svenske kungen 1797 faktiskt vid nästa vis: ”Republikan både från princip samt övertygelse önskar jag mot min dödsstund bekämpa varenda rojalister.”.[23]

Nya insatser vid slagfältet

[redigera | redigera wikitext]

Under detta tredjeplats koalitionskriget fick Bernadotte åter dra inom fält samt deltog bland annat inom trekejsarslaget nära Austerlitz den 2 månad 1805 var han likt kårchef medverkade mot segern.

Den 5 juni 1806 utnämndes han mot furste från Pontecorvo. Mindre framgångsrikt fanns däremot mot ett start hans deltagande inom 1806 års fälttåg mot Preussen. inom slaget nära Jena-Auerstedt den 14 oktober 1806 kom han vid bas från långsamhet inom framryckandet ej för att delta vid någondera valplatsen samt blev på grund av detta starkt klandrad från högkvarteret.

Tre dagar senare lyckades denne dock överrumpla preussarna nära Halle, förföljde dem norrut samt stormade den 6 november Lübeck var Gebhard Leberecht von Blücher tvingades för att kapitulera. identisk dygn kom denne på grund av inledande gången inom närmare kontakt tillsammans svenskarna. vid vattendrag Trave överraskade samt tillfångatog denne ett små svensk kår vid något ovan 1 000 man, såsom efter reträtt ifrån Lauenburg befann sig vid väg bostad.

Fångarna, likt behandlades väl, förde sedan den franske marskalkens lov vidare mot hemlandet.[21]

Från detta nästa fälttåget mot Ryssland noteras Bernadottes seger nära preussiska Mohrungen den 25 januari 1807. Sårad nära Spanden (nuvarande Spędy) inom juni blev han emellertid satt ur stånd för att delta inom dem sista krigsoperationerna, mot modell slaget nära Friedland den 14 juni 1807.[24] Efter freden inom Tilsit inom juli 1807 utnämndes denne identisk kalendermånad mot guvernör ovan hansestäderna, var denne gjorde sig omtyckt genom duglig förvaltning.

betalkort därpå tilldelades han befälet ovan den denna plats, såsom ovan dem danska öarna skulle angripa land till för att framtvinga dess anslutning mot Napoleon. Skilda omständigheter, bland annat den franska härens plötsliga minskning genom dess spanska regementens desertering nära underrättelsen ifall tronvälvningen inom Spanien, gjorde emellertid för att landstigningsplanen gick ifall intet.[21]

Österrikeskrigsförklaring inom april 1809 förde Bernadotte söderut.

liksom befälhavare ovan enstaka sachsisk truppkontingent deltog denne inom detta blodig eller täckt med blod slaget nära Wagram 5–6 juli 1809. ett oförsiktig dagorder, inom vilken denne tillskrev sina trupper enstaka i enlighet med Napoleons perception alltför massiv andel inom segern, framkallade emellertid ett brytning mellan dem båda militärerna.

Bernadotte begärde samt fick avsked samt begav sig mot Paris. Engelsmännens expedition mot Walcheren föranledde dock kreditkort därpå hans återkallande inom arbete eller position inom en organisation till för att leda detta mot dem uppbådade försvaret, vars organiserande han även skötte. dock sedan faran gått ovan lämnade den misstrogne kejsaren befälet ovan styrkorna åt någon ytterligare.

en slags försoning kom därför småningom mot stånd, dock Napoleon ville helst hålla Bernadotte vid avstånd. hög officer Bernadotte skulle just utflykt mot Rom till för att tillträda ett befattning likt generalguvernör ovan Kyrkostaten, då förslaget angående tronföljarskap inom land ifrån tomma intet dök upp.[25]

Valet från hög officer Bernadotte mot Sveriges kronprins

[redigera | redigera wikitext]

Då underrättelsen ifall kronprins Karl Augusts plötsliga bortgång anlände mot huvudstaden den 31 femte månaden i året 1810 fruktade Georg Adlersparre enstaka gustaviansk restauration genom en tronföljarval från den tidigare avsatte kungens son, prins Gustav.

Adlersparre förmådde därför Karl XIII samt statsrådet för att genast tillhandahålla tronföljden åt den avlidnes äldre broder, hertigenFredrik Kristian från Augustenborg samt för att hos Napoleon begära godkännande från denna kandidatur. på grund av säkerhets skull beslöt man sända sistnämnda förfrågan tillsammans dubbla kurirer, samt mot detta en från dessa uppgift erbjöd sig då militär titel nära Upplands regemente, friherre Carl Otto Mörner.

Denne, likt redan 1808 beneath förtroliga konversation drivit tesen för att endast enstaka fransk hög officer skulle behärska lyfta land ur dess förfall samt leda ett revansch österut, ägde nära underrättelsen ifall Karl Augusts död ögonblickligen beslutat för att söka förverkliga denna tanke. ifrån regementets mötesplats nära Uppsala ägde han begett sig mot huvudstaden, var han likt hovkanslern Gustaf af Wetterstedts blivande svåger även lyckades förskaffa sig kurirbrickan.[26]

Så snart Otto Mörner anlänt mot Paris den 20 juni samt avlämnat sina depescher tillsammans med regeringsförslaget ifall hertigen från Augustenborg började han ivrigt jobba på grund av sitt eget motsatta syfte.

ett fransk kamrat ifrån ett tidigare vistelse inom Paris förordade bland olika franska marskalkar särskilt Bernadotte, samt Mörner förstod då för att genom förmedling från den svenske generalkonsuln inom Paris Elof Signeul tillsammans flera skaffa sig inträde mot denne. nära mötet vilket följde förklarade han sig djärvt nog prata inom en talrikt partis namn, då han frågade marskalken ifall han ville bestiga tronen inom land.

Då Bernadotte, fastän reserverad, dock efter grabb röjde ett viss böjelse för att ej neka tanken, kände sig Mörner uppmuntrad mot fortsatt aktivitet samt uppsökte då general Fabian Wrede, likt på grund av tillfället befann sig inom Paris vid enstaka något som är kortvarigt eller inte permanent ambassad, samt lyckades vinna honom på grund av sin strategi beneath föregivande för att den "allmänna rösten" inom land önskade en omröstning från ett fransman.

Wrede besökte Bernadotte såsom då på grund av honom klart tillkännagav sin tendens för att mottaga en anbud samt lät förstå för att Napoleon ej skulle äga något emot hans omröstning. tillsammans med detta svar samt en meddelande inom vilket Wrede synnerligen hyllade marskalken vilket individ återvände Mörner bostad den 29 juni.[26] Efter hemkomsten den 12 juli sökte han upp utrikesminister Lars von Engeström samt hovkanslern, statsrådet Gustaf af Wetterstedt, såsom "till sin oförställda häpnad" fick resultat ifall förslaget mot fräsch tronkandidat.

Mörner förbjöds därefter för att delta inom Örebroriksdagen identisk månad.[27]

Sveriges verklige minister inom Paris, friherren Gustaf Lagerbielke, fick inledningsvis efter Mörners hemresa insikt ifall dennes självpåtagna övning. Både hos friherren samt hos Sveriges statsmakt var hemma väckte detta harm samt bestörtning.


  • när blev karl johan kung

    • Man sökte tillsammans med hot samt varningar hejda Mörners vidare åtgärder likt emellertid snabbt vann anhängare inom huvudstaden. han ålades då för att vistas inom Uppsala samt förhindrades på det sättet för att komma mot valriksdagen likt utlysts mot Örebro. Agitationen fortgick likväl, samt Bernadottes anhängare började efter grabb bli mot en område.

    Napoleons underlåtenhet för att uttala sig bestämt inom fråga angående den svenska tronföljden bidrog mot för att hålla olika möjligheter uppe samtidigt vilket den danske kungen Fredrik VI:s direkta frieri mot svenska kronan försvagade hertig Fredrik Kristians ställning samt hindrade denne för att öppet svara ja vid anbudet. Riksdagen öppnades den 30 juli.

    Sveriges statsmakt vidhöll emellertid efter någon tvekan sitt inledande förslag samt ständernassekreta utskott ägde inom enlighet därmed redan den 11 augusti mot Karl XIII ingivit sitt utlåtande mot förmån på grund av hertigen från Augustenborg. Den franske köpmannen jean Antoine Fourniers tillträde mot Örebro såsom ombud på grund av hög officer Bernadotte gjorde dock för att flera ändrade perception, särskilt sedan detta blivit känt för att Napoleon återkallat Désaugiers, sin chargé d'affaires inom huvudstaden, vilken alltför ivrigt lagt sig ut till Fredrik VI.

    Efter Karl XIII:s död 1818 kröntes han först i Stockholm och därefter i Trondheim

    då sedan även Lagerbielke ifrån Paris numera antydde för att kejsaren nog ej skulle misstycka angående Karl Johan Bernadotte valdes vägde detta ytterligare ovan mot fransosens fördel.[26][28]

    Vid Riksdagen kalenderår 1810 gav Karl XIII omsider, fastän tillsammans med tvekan, sitt samtycke mot för att välja Bernadotte liksom svensk kronprins.

    Utskottet underrättades angående detta nya sakläget samt höll den 16 augusti ett färsk votering liksom tillsammans med 10 röster mot 2 förordade den franske fursten samt den 21 augusti utkorades denne beneath stormande glädjerop från ständerna mot kronprins.[28]

    Den allmänna känslan från nödvändigheten för att ett kraftfull grabb tog rikets ledning tillsammans tanke vid dem dåliga tiderna, fjolårets tragedier samt anarkin nära fersenska mordet medverkade viktigt mot valet, dock även förhoppningen för att man beneath den franske härföraren samt tillsammans med Napoleons hjälp skulle vinna revansch österut vägde in.

    Napoleon gav, fastän tillsammans tvekan, sitt bifall mot detta skedda; "nåväl, res, må våra öden vandra inom fullbordan" skall denne därvid äga yttrat.[28]

    Den 23 september skrev Napoleon en bemyndigande till fursten från Ponte Corvo för att antaga titel samt rang från Sveriges kronprins:

    ”Napoleon, genom Guds nåd samt författningen fransmännens Kejsare, Konung af Italien, Beskyddare till Rhenförbundet, Medlare till schweiziska förbundet, mot varenda närvarande samt efterkommande välkomnande.

    Vår släkting, fursten af Ponte Corvo, hög officer af kejsardömet, äger inom ödmjukhet framställt, hurusom Sveriges ständer vid konungens proposition ägde tilldelat honom titeln kronprins af land tillsammans arfsrätt mot tronen, dock för att denne, såsom varande vår undersåte, icke kunde mottaga denna höga rang, tillsammans med mindre oss värdigades bemyndiga honom därtill.

    Viljande gifva åt sagde vår släkting, fursten af Ponte Corvo, en synnerligt bevis vid vår välvilja, hafva oss inom kraft af detta bref bemyndigat samt bemyndiga sagde vår släkting, fursten af Ponte Corvo, hög officer af kejsardömet, för att mottaga titeln samt rangen af Sveriges kronprins, honom tilldelad af rikets ständer vid konungens proposition, tillsammans med dem rättigheter samt prerogativ, liksom därvid äro fastade.

    samt till för att detta må på grund av ständigt existera fast samt fast, hafva oss underskrifvit detta tillsammans personlig grabb. Gifvet inom vårt stor byggnad för kungligheter S:t Cloud den 23 september inom nådens tid 1810.

    		„
    – Napoleon, [29]

    Bernadotte löstes därför ifrån sina förpliktelser vilket fransk undersåte samt avreste ifrån Paris den 30 september.

    denne antog den 19 oktober vid detta svenska konsulatet[30] inom Helsingör den lutherska läran inom närvaro från ärkebiskop Jakob Axelsson Lindblom, prostarna Lars Andreas Palm samt Jonas Nordvall samt några svenskar.

    Länge i besittning av god fysik och andlig vitalitet, drabbades han 1844, på sin 81-årsdag, av ett slaganfall; ytterligare komplikationer tillstötte och den 8 mars avled han på Kungl

    Fursten bad för att ett fåtal bli isolerad tillsammans med ärkebiskopen, samt efter ett timma kom denne ut tillsammans med orden: Jag ägde berett mig vid för att lämna honom ett begränsad information ifall skiljaktigheterna mellan våra trosbekännelser samt han äger hållit till mig enstaka tal ifall samtliga religioner sedan världens skapelse. Dagen därpå landsteg han inom Helsingborg.

    Den 23 vid morgonen lämnade han Helsingborg samt anlände identisk solens tid mot Kristianstad, den 24 mot Växjö, den 25 mot Jönköping, den 26 mot Linköping, nästa dygn mot Nyköping samt den 28 mot Wahrendorffs egendom Sturehov. han övernattade därefter vid Drottningholm.[31]

    Den 2 november höll Bernadotte sitt högtidliga intåg inom huvudstaden samt mottog den 5 november inom Rikssalen ständernas hyllning sedan han avlagt trohetsed åt Karl XIII samt från honom adopterats beneath namnet Carl Johan.

    Kungen lät ifrån tronen studera upp adoptionsakten samt därmed inför ständerna officiellt verkställa riksdagens beslut. inom dess introduktion tituleras den nye kronprinsen Furste af Ponte Corvo samt sedan står hans tre förnamn försvenskade: Johan Baptist Julius. således snart adoptionen fanns kungjord blev han något som är lyft eller höjt över omgivningen mot "Wår Son samt Efterträdare".

    han tilldelades därefter sitt nya namn, "Carl" efter kungen, samt "Johan" såsom den enda rest från hans gamla namn (Jean). Sedan knäföll denne framför tronen vid ett framställd bönpall samt tillsammans med handen vid bibeln svor han sin tro- samt huldhetsed mot kungen. Föreningen mellan monark samt tronföljare beseglades genom för att Bernadotte steg upp vid tronen samt kysste kungens grabb, varpå denne reste sig samt omfamnade honom.

    Kungens adoption ägde därmed bekräftats, samt Bernadotte återvände mot sin sittmöbel såsom Karl XIII:s son Karl Johan. Ceremonin liksom förvandlat den franske marskalken jean Bernadotte mot Karl Johan, prins samt tronföljare, plats därmed efter närmare ett samt ett halv 60 minuter över.[32] inom en senare meddelande mot Karl XIII avslutar Bernadotte tillsammans sitt nya namn inom fransk tappning; "Ers majestäts ödmjukaste, hörsammaste samt hängivnaste undersåte samt gode son Charles Jean."[33] Den landsflyktige franske officeren Charles Jean-Baptiste Suremain, då inom svensk service, skriver inom sina minnesanteckningar angående Bernadottes tillträde mot Stockholm: "Jag till min sektion häpnade ovan hur väl enstaka före detta revolutionssoldat föll in inom prinsrollen."[34]

    Bernadotte fick beneath den nästa tiden motta ett mängd hedersbetygelser likt följde vid hans access inom svenska kungahuset.

    Bland annat utsågs denne 21 november 1810 mot "förste ledamot" (med senare terminologihedersledamot) från Kungliga Vetenskapsakademien.[35]

    1812 års politik

    [redigera | redigera wikitext]

    Kronprinsens karaktär gjorde snart intryck även bland dem såsom tidigare varit tveksamma. Hans erfarenheter från den europeiska politiken, något liksom den svenska utrikesledningen saknade, vägde även tungt.[36]

    Karl Johan medförde mot land sina tvivel vid detta napoleonska väldets bestånd samt rättade sin politik därefter.

    Napoleon egen drev honom genom sitt övermod åt identisk håll, då denne omedelbart efter furstens tillträde mot landet tvingade land för att utfärda ett krigsförklaring mot England.

    ) Död: 1844-03-08 – Hovförsamlingen, Stockholms län (på Stockholms slott

    Karl Johan visade å sin blad snabbt nyfikenhet till tanken för att stärka landet genom för att förvärva Norge medan han visade mindre nyfikenhet från för att försöka återerövra land i norden. Kriget mot England kom för att föras liksom en "låtsaskrig" samt handelsförbindelserna upprätthölls inom smyg; dessutom började Karl Johan efter grabb för att närma sig Ryssland medan förhållandet mot land i västeuropa antog ett alltmer kylig karaktär.[37]

    Genom för att inom start från 1812 låta fylla Svenska Pommern utan föregående krigsförklaring bröt Napoleon omsider egen freden samt gav Karl Johan just vad han behövde: en botemedel mot den svenska folkopinionens Napoleondyrkan.

    Närmare underhandlingar inleddes genast mellan land samt Ryssland, vilka snart medförde konventionerna inom Sankt Petersburg samt huvudstaden (5 samt 9 april 1812), såsom ytterligare befästes beneath dem sista dagarna från augusti genom en träff inom Åbo mellan kronprinsen samt tsar Alexander I. Genom dessa fördrag sårskydd sig landet för att aktivt delta inom striden mot Napoleon, mot detta för att Ryssland lovade för att dessförinnan jobba till för att land skulle erhålla Norge.

    Dessutom slöts inom ett hemlig skrivelse inom Åbo en sålunda kallat "familjefördrag" mellan dem båda furstarna, huvudsakligen mot skydd till Karl Johans ätt. dem lockande anbud, likt beneath denna period samt senare ifrån fransk blad framställdes, motstod däremot kronprinsen; inom stället slöts nära Riksdagen tid 1812 den 18 juli Freden inom Örebro tillsammans England, samt 3 mars 1813 inom huvudstaden alliansfördrag tillsammans identisk auktoritet, varjämte andra liknande fördrag slöts tillsammans Preussen samt Spanien.

    Den ursprungliga planen, Norges det att förvärva åt landet redan beneath 1812, kunde emellertid ej förverkligas vid bas från många omständigheter: relaterat till händelser tillväxt nära detta franska krigståget mot Ryssland, Englands dröjsmål för att lova sitt biträde, den långa tiden på grund av svensk upprustning samt enstaka viss obenägenhet hos Karl Johan för att avbryta löst, förrän nödvändigheten fordrade detta.

    han tvingades då inom stället vid våren 1813, utan för att dessförinnan äga erhållit Norge, mot Tyskland överföra dem 30 000 man, vilket utlovats såsom Sveriges kontingent. vid en sammanträde inom Trachenberg inom Schlesien (9–12 juli) mellan honom samt Rysslands samt Preussens monarker kom man överens angående enstaka strategi på grund av detta stundande fälttåget, på grund av vilket Karl Johan fick officer ovan den därför kallade nordarmén bestående från svenskarna samt omkring 95 000 preussare samt ryssar.[37]

    En intressemotsats förelåg dock alltjämt mellan dem allierade, liksom vid kontinenten ägde för att återvinna förlorade områden, samt land, vilket beneath frammarschen var alltmer avlägsnades ifrån sitt uppgift inom striden - Norge.

    Karl Johan försökte beneath förhållandena såsom rådde för att både spara dem svenska trupperna på grund av den blivande uppgörelsen tillsammans med land samt för att överhuvudtaget undvika ett alltför oförsiktig krigföring, vilket kunnat kosta landet dess fälthär samt möjligen honom egen tronföljden. beneath slaget nära Grossbeeren den 23 augusti 1813 samt slaget nära Dennewitz den 6 september 1813 fick dem preussiska trupperna bära den tyngsta bördan från Berlins försvar; särskilt detta svenska artilleriet beneath Carl von Cardell fick dock situation för att utmärka sig.

    Även beneath "folkdrabbningen" slaget nära Leipzig den 16–19 oktober fick dem svenska trupperna endast mot slutet verksamt ingripa inom striden. Medan därför dem övriga förbundna förföljde den slagne Napoleon in ovan Frankrikes gränser, drog sig Karl Johan norrut till för att inom Holstein tvinga land mot eftergift. Efter striden nära Bornhöved 7 månad, Frederiksortskapitulation 19 månad samt Glückstadts uppgivande 4 januari 1814 nödgades land även ge vika samt inom Kielfreden 14 januari avträda Norge mot kungen från Sverige.[38]

    Karl Johan förde därpå sin på denna plats åter söderut, dock pausade inom Belgien, dels vid bas från oenigheter tillsammans dem allierade, vilket åsidosatte honom, dels mot resultat från naturlig motvilja för att tillsammans med armé trupp avbryta in inom sitt gamla hemland.

    Sedan Napoleon störtats samt Bourbonerna återkallats, återvände Karl Johan norrut på grund av slutuppgörelsen tillsammans Norge. var ägde beneath tiden Kielfredens verkställighet undanskjutits genom ståthållaren prins Kristian Fredriks (sedermera monark Kristian VIII från Danmark) omröstning mot monark inom ett självständig norsk monarki vid grund från Eidsvollförfattningen från 17 femte månaden i året 1814.

    Stormakternas påtryckningar samt dem från Karl Johan anförda svenska truppernas framgångar framtvingade dock konventionen inom Moss den 14 augusti 1814, genom vilken monark Kristian Fredrik tvingades nedlägga sin regeringsmyndighet inom Norge. Efter underhandlingar mellan svenska kommissarier samt norska stortinget ifall till föreningen nödvändiga ändringar inom norska grundlagen följde 4 november 1814 Karl XIII:s omröstning vilket Norges monark.

    Sveriges ställning fanns sålunda sedan 1810 snabbt modifierad. Karl Johan ägde ryckt upp detta ur dess vanmakt efter statsvälvningen, åter förvärvat detta en ansett namn bland Europas stater samt trots varenda svårigheter utfört sin intention tillsammans med 1812 års politik, Norges införlivande tillsammans med Sverige.[39]

    Karl XIV Johans utrikespolitik

    [redigera | redigera wikitext]

    Skyddad från "naturliga gränser" vid samtliga sidor skulle Sverige-Norge behärska undgå för att mot sin vilja dras in inom kontinentens strider.

    inom enlighet tillsammans med detta förde Karl Johan såväl beneath sin återstående period likt kronprins vilket efter sin tronbestigning enstaka därför fredlig politik för att landet nära hans död ej tidigare åtnjutit enstaka sålunda utdragen fredsperiod. Endast nära en par tillfällen hotade mer allvarliga konflikter tillsammans med övriga europeiska makter. Den inledande gällde den andel inom den danska statsskulden liksom Sveriges monark inom egenskap från Norges suverän inom Kielfreden ägde förpliktats för att åta sig.

    Norges svaga finansiella ställning gjorde önskvärt för att beloppet blev detta minsta tänkbara samt man sökte därför genom allehanda motkrav nå detta syfte. Efter långa förhandlingar vände sig land då mot stormakterna tillsammans med anhållan ifall stöd, samt ifrån kongressen inom Aachen 1818 nära vilken dessa makter företog sig för att utöva en slags förmynderskap ovan dem mindre staterna fick Karl Johan motta kraftiga påtryckningar för att åtgärda frågan.

    denne lyckades emellertid förmå England mot speciell medling inom frågan samt vid detta sätt kunde tillsammans med land avslutas en fördrag (1 september 1819), vilken innebar för att dem ursprungliga fordringarna, 7 miljoner riksdalerhamburger banko, sänktes mot 3 miljoner för att blir betald vid 10 år. Då norska stortinget emellertid ville för att land skulle påta sig ett sektion från skulden uppstod nya svårigheter, vilka avlägsnades inledningsvis sedan Karl Johan sammandragit svenska samt norska trupper utanför Kristiania samt påmint ifall för att fortsatt vägran kunde sätta Norges författning vid spel, varpå stortinget omsider gav efter (maj 1821).[40]

    En ytterligare ganska vass konflikt tillsammans utlandet gällde den sålunda kallade "skeppshandelsfrågan".

    på grund av för att skaffa bidrag mot flottans förnyande såldes beneath 1825 många äldre svenska örlogsfartyg, inledningsvis numeriskt värde samt sedan ytterligare tre. Nominella köpare plats engelska handelshus, dock dessa plats bara ombud till Spaniens amerikanska kolonier, vilka just frigjort sig ifrån moderlandet, dock dittills bara från England erkänts såsom självständiga stater.

    dem övriga stormakterna åter betraktade dessa stater ännu såsom revolterande undersåtar samt protesterade därför mot försäljningen samt kejsar Alexander I hotade mot senaste tillsammans konflikt, angående ej köpet återgick inom fråga ifall dem tre senare fartygen, vilka vid bas från myndigheternas långsamhet ännu ej avgått. Även denna gång reste sig Karl Johans självkänsla mot påtryckningarna samt denne plats benägen för att stå fast, dock gav mot slutligen vid som tillhör statsråden enträgna uppmaningar vika.

    Skadestånd fick dock i enlighet med kontraktet blir betald mot köparna, samt inom stället till väntad profit blev detta negativt resultat vid affären, vilket även föranledde skarpa efterräkningar hos statsrevisionen (1827) samt riksdagen (1828–1830).[41]

    En huvudfaktor inom tidens allmänna politik fanns rivaliteten mellan England samt Ryssland.

    Lyckligtvis uteblev dock den konflikt mellan båda staterna likt mer än ett gång hotade. land undslapp sålunda provet, om den neutralitet liksom Karl Johan önskade upprätthålla, skulle behärska bevaras. Vänskapen mellan Karl Johan samt Alexander I fortlevde inom stort sett mot dennes död 1825 samt hans person som följer efter någon i en position eller roll Nikolaj I visade inom allmänhet Karl Johan mycken artighet (så mot modell genom sitt oväntade personliga mottagning inom juni 1838).

    beneath detta polska frihetskriget (1830–1831) rådde emellertid hos oppositionen inom land vid dem flesta håll ett många kraftfull polskvänlig stämning, vilket gjorde kungen åtskilligt oro. Oppositionen gjorde sig inom pressen även ofta mot tolk till den gammal misstron mot den östra grannen, dock lät detta ej hindra sig för att vid riksdagarna ställa sig ganska avvisande mot anslag på grund av försvarsväsendet.

    kalenderår 1824 fanns ett gränstvist mellan Norge samt Ryssland ("Varangerfrågan"), liksom emellertid löstes dock mot slutet från Karl Johans statsmakt började nära norska Finnmarksgränsen åter slitningar framträda, vilka beneath hans person som följer efter någon i en position eller roll vann ökad aktualitet.[41]

    Förhållandet mot Norge

    [redigera | redigera wikitext]

    Karl XIV Johan kröntes mot Norges konung inom Trondheims domkyrka den 7 september 1818.

    detta plats inledande gången sedan Kristian II:s ceremoni för att kröna någon inom S:t Halvardskyrkan inom Oslo 1514, vilket någon konung krönts inom Norge.[42]

    Också vid detta unionella området visade sig Karl Johan mån angående för att undvika skarpare konflikter. Föreningsvillkoren inom den norska grundlagen, vilka delvis även infördes samt kompletterades inom riksakten (1815), ägde emellertid tillkommit alltför brådstörtat, således för att ofullständigheter samt otydligheter förekom samt den norska kungamaktens svaghet (till modell genom detta endast suspensiva vetot) gentemot stortinget, vilket mot vid köpet genom sin personlig organisation (enkammarsystem inom vissa frågor) inom sig självt saknade nödvändiga garantier mot maktmissbruk samt förhastade beslut, betydde den sammanhållande institutionens svaghet gentemot särintressena.[43]

    Någon planmässig samt målmedveten unionspolitik för att motväga dessa något som har transporterats eller flyttats ej heller vid den svenska sidan.

    Norges egna finansiella samt ekonomiska bekymmer beneath dem inledande föreningsåren inskränkte dock dess förmåga mot samt nyfikenhet på grund av separatpolitik, samt denna pausade sålunda beneath denna period inom huvudsak nära, för att man ställde sig avvisande mot svenska önskemål alternativt förslag angående enstaka närmare förening. Särskilt vid detta handelspolitiska området påkallades emellertid inom massiv utsträckning Sveriges stöd; norska ett större vattenfartyg ofta för transport eller krig tillstaddes sålunda 1814 för att erhålla nyttja svensk flagga samt svenska sjöpass vid farvatten, såsom oroades från Barbareskstaternassjörövare; inom mellanrikshandeln började 1815 principen angående ömsesidighet mellan rikena tillsammans hänsyn mot produkter samt skepp för att tillämpas till för att efter grabb alltmer utvidgas, samt efter mitten från 1820-talet förvärvades inom ett rad handelstraktater tillsammans främmande makter åt norska ett större vattenfartyg ofta för transport eller krig inom fraktfart ifrån land vid utlandet likställighet tillsammans svenska.[44]

    Karl Johans upprepade förslag ifall ökade rättigheter till kungamakten inom Norge – bland annat genom för att ersätta detta suspensiva vetot mot en helt – blev däremot oupphörligt avvisade från stortinget, samt även andra tvistefrågor började beneath 1820-talet inträffa mellan honom samt stortinget.

    tid 1821 upphävde stortinget sålunda, mot kungens veto, adliga rättigheter inom landet genom för att till tredjeplats gången upprepa sitt beslut. vid bas från den därför kallade Bodøsaken började stortingen beneath årtiondets senare sektion begära ökad delaktighet inom utrikesärendenas handläggning, medan däremot förslag angående skälig höjning från Norges bidrag mot utrikesbudgeten tillbakavisades.

    Dessutom ägde man 1824 mot kungens stora misshag börjat fira 17 femte månaden i året – dagen på grund av utfärdande från Eidsvollförfattningen vilket tillkommit på grund av för att omöjliggöra unionen samt Karl Johans norska kungadöme – såsom norsk nationaldag, samt kungens åtgärder på grund av för att avstyra detta ägde endast mot enstaka period succé.

    nära dem tillfällen, då spänningen mellan honom samt stortinget plats starkast – särskilt 1821 till danska statsskuldsfrågan samt 1827–1828 vid bas från syttende mai-firandet samt frågan ifall Norges bidrag mot utrikesbudgeten – böjde sig emellertid stortinget mot slutligen undan samt förslagen ifall för att ändra unionsbestämmelserna blev ej satta inom verket.[44]

    Efter greve Baltzar von Platens död 1829 tillsattes ej mera någon svensk ståthållare inom Norge, vilket betydde för att landet därefter saknade enstaka permanent representant var.

    dem norska kraven vid ökade förmåner alternativt ökad likställighet inom rättigheter växte beneath sådana förhållanden samt rönte inom vissa fall tillmötesgående (till modell inom fråga ifall utrikesärendens handläggning 1835 tillsammans med mera) samt blev inom andra hänseenden 1839 överlämnade mot behandling från den inledande unionskommittén, likt emellertid fick inom uppgift för att jämväl upptaga svenska önskemål samt nära vars tillsättning Karl Johan kraftigt betonade, för att rättigheter samt förpliktelser borde stå inom inbördes överensstämmelse.

    Tack vare revolutionen kunde den ofrälse Bernadotte avancera inom armén och bli en av Napoleons främsta bundsförvanter och så småningom marskalk

    Kommitténs sysselsättning hann dock ej slutföras beneath Karl Johans personlig regering.[45]

    Inrikespolitiken

    [redigera | redigera wikitext]

    Även vid inrikespolitikens fält tog Karl Johan begränsad efter sin arrival mot enstaka start obestritt ledningen. Ständermöten ägde dittills från Sveriges statsmakt fruktats vilket bråkiga samt ohanterliga; 1812 års riksdag beslöt däremot således gott liksom utan invändningar nästan allt vilket Sveriges statsmakt begärde: beväringsinrättningens insättning, stora anslag mot kriget, fri dispositionsrätt till Sveriges statsmakt ovan ultramarinska besittningar, avskrivning från ett massiv sektion från statsskulden samt insättning från indragningsmakten gentemot pressen således för att enstaka obekväm bedömning från den nya politiken kunde undgås.[46]

    Tryckfrihetsförordningen

    [redigera | redigera wikitext]

    Genomförandet från den nya tryckfrihetsförordningen stred inom själva verket mot grundlagen, dock då ständerna samt regeringen ansåg detta brådska tillsammans med lagens genomförande, struntade man inom kraven vid numeriskt värde riksdagars behandling till beslutets genomförande.

    detta äger även demonstrerat sig för att detta ifrån dem kungatrognas blad fanns planer vid för att lägga fram enstaka starkt reviderad alternativt snarast helt fräsch regeringsform, "1812 års regeringsform", vilket angående den ägde genomförts betydligt stärkt kungamakten inom förhållande mot 1809 års regeringsform.

    från något skäl kom denna nya regeringsform inte någonsin för att läggas fram till riksdagen. detta äger även demonstrerat sig för att denna nya regeringsforms ordalydelse faktiskt lästes in inom den gamla, 1809 års regeringsform, från statsmakt samt statsråd utan alltför stora protester ifrån riksdagen.[47]

    Efter krigsåren framträdde dock efter grabb åter enstaka riktig besvärlig motstånd bland ständerna.

    Statsarbetet ägde då närmast för att inrikta sig vid landets ekonomiska upphjälpande ifrån detta jobbiga läge såsom landet hamnat inom vid bas från ett ohejdad sedelutgivning 1808, nästa kalenderår ett överväldigande utländsk import vid bas från dåliga skördar samt ett seriös jordbrukskris. Då ständerna sammanträdde 1815 ägde emellertid kungens rådgivare, inom förtjusningen ovan dem yttre framgångarna samt, efter vilket detta önskar synas, utan full förståelse ifall krisens innebörd, underlåtit för att ta initiativ mot åtgärder på grund av dess avhjälpande.

    Ledningen fick då inom stället omhändertagas från ständerna tillsammans med greve Fredrik von Schwerin inom spetsen, vilken härigenom fick situation för att grundlägga den "opposition mot ministären" efter brittiskt mönster, likt denne eftertraktade.[46]

    Södertälje kanal samt Göta kanal

    [redigera | redigera wikitext]

    Södertälje nya kanal invigdes beneath högtidliga former från monark Karl XIV Johan den 7 oktober 1819.

    Fortsättningen blev ej lika praktfull. Aktieägarna fick ingen utdelning, eftersom kanalen ej utnyttjades såsom beräknat. på grund av för att bolaget ej skulle vandra inom konkurs fick aktieägarna lägga mot valuta. dock efter en par dystra årtionden rätade detta emellertid upp sig samt kanalen gav hygglig profit.

    His parents were Henri Bernadotte and Jeanne Saint Jean

    Trafiken blev tätare mot slutet från 1800-talet. Båtarna blev större samt kanalen behövde byggas angående, den behövde breddas samt fördjupas.[48]

    Göta kanal existerar en från dem största byggnadsprojekt vilket någonsin genomförts inom landet. Redan vid 1500-talet föreslog den ryktbare biskop Hans Brask inom Linköping för att ett båtled skulle anläggas tvärs ovan landet, ifrån Östersjön mot Västerhavet.

    Planerna vid ett kanal genom land skulle komma för att diskuteras många gånger fram mot start från 1800-talet då Baltzar von Platens (1766–1829) kanalplaner blev verklighet. Kanalen sträcker sig ifrån Sjötorp nära Vänern mot Mem nära Slätbaken samt existerar okänt km utdragen samt äger 58 slussar. från sträckan existerar 87 km grävd kanal.

    dem mindre sjöarna man passerar vid vägen utgör 103 km från kanalens längd. Den 26 september 1832 invigdes Göta kanal inom Mem inom Tåby socken inom Norrköping beneath massiv pompa samt ståt inom närvaro från Sveriges konung Karl XIV Johan.

    Statskuldens likvidation

    [redigera | redigera wikitext]

    Riksdagens beslut gick inom starkt prohibitivistisk riktning, ett åskådning liksom Karl Johan stod mindre fjärran än många från hans rådgivare.

    Samtidigt gjorde denne beneath många kalenderår vidare ivriga, dock inom regel fruktlösa försök för att "styra kursen" genom växeloperationer vid utlandet samt tillsatte därvid personligen avgörande belopp. enstaka finansåtgärd från massiv innebörd liksom tillsammans med Karl Johans medverkan genomfördes 1815, fanns beslutet ifall läka den återstående statsskuldens likvidation genom användning från lösesumman till Svenska Guadeloupe mot ett för alltid ränta mot kungahuset.[46]

    Även beneath den nästa tiden förekom ej sällan för att Sveriges statsmakt inom viktiga inre politiska spörsmål underlät för att ta initiativet, vilket självklart stärkte oppositionen.

    Särskilt 1823 års riksdag utmärkte sig beneath sådana förhållanden på grund av enstaka massiv mängd reformbeslut samt reformyrkanden ej minimalt vid detta ekonomiska området, genom vilka man eftersträvade en systemskifte inom näringslivet samt inom ganska massiv utsträckning proklamerade den liberala näringsfrihetens grundsatser både inom fråga angående hantverk samt köp.

    Oppositionen fanns emellertid ännu övervägande saklig, samt kungens individ hölls inom regel utanför. Greve Carl Henrik Anckarswärds framträdande mot större betydenhet bland oppositionens chef bidrog ändå mot för att ge den ett mera personlig karaktär samt detta fanns även tendenser för att minska anslagen mot försvaret. nära 1828–1830 års riksdag ägde Sveriges statsmakt emellertid, vid bas från kraftig organisation från sina egna anhängare genom friherreCarl Johan af Nordin samt greveMagnus Brahe till detta mesta överhand samt genom för att myntrealisationen genomförandes, inom vissa hänseenden dock vid en sätt, vartill Karl Johan personligen endast motvilligt gav sitt bifall, gjordes slut vid den osäkerhet inom finansväsendet, liksom skadat landets ekonomiska tillväxt alltsedan den ekonomiska krisen.[46][49]

    1830-talet medförde däremot en oppositionens genombrott.

    Julirevolutionen inom land i västeuropa stärkte ovan all Europa dem liberala idéströmningarna, tidningen Aftonbladet gav dessa idéer en skickligt samt målmedvetet kroppsdel, vars påverkan snart vida överskred den konservativa pressens, samt kungens gamla rådgivarpersonal började bli äldre samt mot resultat därav uppleva ökad betänksamhet gentemot nyheterna.

    Karl Johan åter kunde vid bas från sin främmande härkomst samt sin oförmåga för att prata landets tungomål egen svårligen ta mera intensiv initiativ vid detta konstitutionella författningslivets enhet, var idag alltmer politiska stridsfrågor började framträda, såsom representationsfrågan, spörsmålet ifall statsrådets organisation samt rådgivarnas ställning mot kungen samt således vidare.

    Oppositionella skriftställare vilket Magnus Jacob Crusenstolpe samt Anders Lindeberg började även alltmera rikta sina angrepp mot kungen personligen, detta således kallade "allenastyrandet" samt detta starka effekt likt hans gunstling greve Magnus Brahe från dem antogs utöva ("Braheväldet") nära sidan från hans egentliga rådgivare. 1834–1835 års riksdag blev beneath sådana förhållanden ett massiv missräkning på grund av Sveriges statsmakt, vilket var led många avgörande nederlag tackar vare oppositionens herravälde inom borgar- samt bondestånden samt inom förstärkt statsutskott.[49]

    Under dem nästa år skärptes striden ytterligare genom den kamp mot pressen, vilket Sveriges statsmakt förde tillsammans hovkanslerAugust von Hartmansdorff samt indragningsmakten såsom vapen.

    Crusenstolpes fällande på grund av majestätsbrott sommaren 1838 förde således småningom krisen mot en eruption genom oroligheter inom huvudstaden, beneath vilka fönsterinslagningar upprepade gånger förekom samt även republikanska attityd fann många förespråkare. Mot slutet från året minskades dock spänningen något samt oppositionen trädde inom förbindelse tillsammans kronprinsen samt började rikta sina förhoppningar mot dennes regeringstillträde.[49]

    År 1839 bildades den således kallade koalitionen mellan ett rad oppositionsmän samt andra missnöjda till för att nära den stundande riksdagen 1840 störta detta gamla systemet samt, hoppades man, förmå kungen mot avsägelse.

    Den ägde förbindelser även bland statsråden samt den svenska regeringens riksdagsförberedelser blev sålunda svaga samt otillräckliga.

    Karl XIV Johan Född: 1763-01-26 – Frankrike (i Pau, Béarn

    Oppositionen kunde alltså nära utskottsvalen bemäktiga sig en försteg inom utskotten, dock dess förhoppning angående fullständig seger stäcktes sedan August von Hartmansdorff tillsammans med flera lyckats reorganisera konservativa majoriteter hos adeln samt prästeståndet hos vilka därefter enstaka massiv sektion från oppositionens angreppsplaner blev hämmade genom upprepad propositionsvägran alternativt inom andra fall nedvoterade.

    Karl Johan egen släppte visserligen sina gamla rådgivare inom samband tillsammans departementalstyrelsens insättning 1840 dock förstod även tillsammans med synnerlig seghet för att nära valet från dem nya ej ge dem egentliga oppositionsmännen lokal samt kampen mellan honom samt dem rann sålunda efter grabb ut inom sanden, utan för att dem nya idéerna lyckades vinna några framsteg.[49]

    De sista åren

    [redigera | redigera wikitext]

    Efter riksdagens slut (1841) stillade sig stormen, samt då den 80-årige monarken 1843 firade sitt 25-årsjubileum såsom monark fick denne ta emot varma tacksamhetsbevis ifrån kurera riket.

    Man kunde nära slutet från hans statsmakt peka vid enstaka rik fredlig tillväxt vid olika områden: ett folkmängd vilket nästan uppnått Sveriges samt Finlands nära skilsmässan, enstaka nedsänkt statsskuld, nya samfärdsmedel inom struktur från kanaler (Göta kanal tillsammans med flera) samt vägar, en nyupprättat lantförsvar, en årligen starkt något som ökar i storlek eller antal jordbruk, såsom numera ofta gav landet exportöverskott från spannmål, ett mer än fördubblad industri, en återupprättat bank- samt myntväsen, minskade skatter, dock mångdubblade tullinkomster trots för att tullsatserna vid särskilda produkter nedsatts samt således vidare.

    Även vid undervisningsväsendets zon ägde ett nödvändig tillväxt dels skett, dels förberetts, exempelvis genom all folkskoleväsendets grundläggning nära 1840–1841 års riksdag.[50]

    Karl XIV Johan ägde enstaka massiv verbal förmåga, dock lärde sig inte någonsin för att prata svenska, vilket denne djupt ångrade.[källa behövs] Kungen fick utbildning inom svenska från bibliotekarien P.A.

    Wallmark beneath år 1810–1813, dock tillgodogjorde sig detta endast sporadiskt samt beneath korta stunder.[51] Intill detta sista behöll kungen att vara berusad eller övermättad kropps- samt själskrafter.

    Karl Johans sista sjukdom började inom januari 1844 tillsammans med kallbrand inom ett fot.[52] vid sin 81:a födelsedag, den 26 januari 1844 klockan 6 vid morgonen, insjuknade denne plötsligt inom "ett anfall af blodtryckning åt hufvudet, förenad tillsammans med kräkningar" samt den 5 mars fick denne en slaganfall såsom åtföljdes från ett fullständig dvala.

    Kungen avsomnade efter 42 dygns sjukdom klockan 15.30 [53][2] den 8 mars, efter för att äga vaknat upp noggrann före döden då han viskade sin son Oscars namn[52]. "Ingen äger fyllt ett väg eller spår liknande min", kunde han tillsammans med dimma yttra beneath sin sista sjukdom samt därvid särskilt erinra angående den uppryckning den skandinaviska halvön genom honom fått ur dess svåra kris 1808–1810.

    Diktamen från Karl XIV Johan vid dödsbädden; Jag önskar ej döden, jag fruktar den ej; min levnad besitter gått ovan 80 år; naturen återtager sin riktig. ingen äger fyllt ett väg eller spår, liknande min; man må öppna världens hävder. Jag äger styrt människor, ömtåliga ifall sina rättigheter. Då Napoleon anföll detta nation, likt åt mig anförtrott sina öden, fann denne inom mig enstaka rival; dem händelser såsom förändrat Europa samt återgivit detta sin självständighet, äro kända; man känner även den sektion jag däri tagit.

    Man studere vår bakgrund ifrån Odens mot våra dagar samt säge mig, angående icke den skandinaviska halvön existerar från någon vikt inom vågskålen från världens skickelser.[54]

    I sitt äktenskap ägde denne bara en ungar, sonen Oscar I,[3] liksom avgav samt undertecknade sin kungaförsäkran knappt numeriskt värde timmar efter dödsfallet samt därmed efterträdde honom vid tronen.

    Begravningen inom Riddarholmskyrkan ägde boende den 26 april, tillsammans början klockan 13.15 fram mot för att processionen lämnade kyrkan klockan 16.30. Jordfästningen förrättades från ärkebiskopen Carl Fredrik af Wingård. Karl XIV Johan vilar inom detta Bernadotteska gravkoret, tillsammans med inskriptionen: Af lifvet närmade inom bragder af döden inom hvila.[55]

    I samband tillsammans med kungens lit dem parade 18 april trampades ett äldre kvinna mot döds från ett assemblage sjömän.[56] Efter monark Karl Johans död kvarstod endast Nicolas Jean-de-Dieu Soult vilket den sista överlevande från dem arton marskalkar från land i västeuropa såsom Napoleon utnämnd inom femte månaden i året 1804.[55]

    Karl XIV Johans begravningståg 1844

    [redigera | redigera wikitext]

    Karl XIV Johans begravningståg 1844.

    Barn

    [redigera | redigera wikitext]

    Barn tillsammans med Cathérine Josèphe Lamour (1771–1808):[b]

    • Olympe-Louise-Cathérine Lamour (född samt död 1789)

    Barn tillsammans med drottning Desideria (1777–1860):

    Barn tillsammans med älskarinnan Mariana Koskull (1785–1841):

    • Maria Malm (född c:a 1815).[58]

    Galleri

    [redigera | redigera wikitext]